Förlåt kära läsare men drog till Sardinien väldigt spontant förra veckan så hade inte tid att förtidsinställa inlägg och där nere fanns tankarna inte på att försöka hitta wifi! Jag kom hem igår natt och har jobbat idag men nu är jag tillbaka igen! Hur som helst var det en fantastisk resa som jag aldrig kommer glömma. Har haft det riktigt kul och underbart.

Vet att sedan jag åkte till Milano har min blogg inte varit sig alls lik, färre uppdatering och sämre kvalité på bilderna men livet har kommit mellan som ni förstår! Mycket har förändrats och jag har inte samma tid till bloggen längre. Men jag tycker det funkar bra såhär också, ska dock börja lägga upp bättre bilder och uppdatera oftare igen! :-) Ska svara på era frågor om modellandet i Milano också, är det något annat ni undrar över så bara fråga så svarar jag på det också!

Emilee, Irina och jag.
Två av mina roomies i Milano, det var vi tre som blev så bra vänner och gjorde allt ihop. Saknar dem och tänker på dem varje dag. 
Det är en del av modellandet som är så konstig att verkligen uppleva. Att man kan få helt nya vänner som är i precis samma situation som en själv och sedan bara plötsligt ryckas från varandra. Det var första gången för oss alla som vi var i Milano, första gången Emilee var i Europa till och med. Jag tror faktiskt inte det är omständigheterna som gör att man blir vänner utan det är ren tur att man hittar varandra och klickar så bra ihop. Vi var ju fem tjejer som bodde tillsammans och de två andra tjejerna, givetvis respekterade vi varandra och kom överens, men de var inga jag hade valt att umgås med om dagarna och spendera min lediga tid med vilket jag gjorde med Emilee och Irina. 

Jag hade tur som fick bo med Emilee och Irina, de var en stor orsak till att min vistelse i Milano blev så underbart bra som den blev. Sedan var det plötsligt dags för oss alla att åka hem. Man har bott med varandra en hel månad och blivit så bra vänner och sedan tvingas man plötsligt säga hejdå och ett dygn senare är vi alla i helt olika delar av världen igen och vet inte om vi någonsin kommer träffas igen. Märkligt, eller hur? Får vara glad att sociala medier existerar iallafall.