MOBBNING ÄR ETT SPEL

Jag fick en kommentar i min blogg för någon dag sedan av en person som ansåg att mobbning var ett spel. "Den som blir mobbad är antingen en förlorare eller vinnare. Men det vet man ifall offret eller personerna som mobbar vinner spelet. Om offret inte hinner till målet så har den förlorat, och då kan man ju börja med att ta livet av sig HAHA".      Jag blir så arg. Så irriterad. Så illamående. Jag kan inte förstå vart hjärncellerna tog vägen, för den här personen som skrev en patetisk kommentar. Men jag hoppas av hela mitt hjärta att du finner dom igen. För mobbning är inte ett jävla spel. Det är ett allvarligt problem. Det är en allvarlig situation. Och verkligen STORT.     Jag har fått in mail varje dag, varje veckan, varje månad. Mail som handlar om förhållanden hemma i familjen, misshandel, men för det mesta handlar det väldigt mycket om - mobbning. I skolan och på nätet. Det handlar om ungdomarnas vardagliga liv. Det handlar om deras psykiska hälsa. Det handlar om att många utav dessa ungdomar, som är mellan 12-17 år knappt kan se ljuset i livet. Och vi kan inte sitta och bara kolla på. Vi kan inte bara blunda. Vi kan inte strunta i saker. För tänk om det här var ditt syskon? Din mamma? Din pappa? Din släkting? Din vän? Din klasskompis? Din arbetskamrat?   Det är allt för många mail som handlar om hur det är att gå i skolan, när ingen vuxen orkar lägga ner energi och tid på personer som blir mobbad och/ eller personer som mobbar andra. Det är allt för många gånger då det är klasskompisarna som är på andra personer. Det är allt för många gånger unga känner sig osäkra och många känner sig coola och tuffa med sina kompisar. Det är allt för många gånger det står mellan raderna "Jag blir mobbad i skolan. Ingen vill vara min vän" OCH "Mina klasskompisar snackar skit om mig, och jag har ingen som är på min sida" OCH "Mina lärare sa att jag var problemet och bad mig att sluta vara så bråkig" OCH "Jag sökte hjälp hos min lärare men hen vägrade bry sig och sa åt mig att det bara är en liten grej när jag får massa lappar i mitt skåp om att jag borde gå ta livet av mig och att jag är en hora" OCH "Alla går förbi mig i korridoren, men ingen lägger märke till att jag finns på riktigt. Jag får aldrig ett hej" OCH "Jag skär mig själv. För jag orkar inte leva längre. Jag känner mig så ensam och jag kan inte prata med någon. Jag har inga kompisar" OCH "Vad är det för fel på mig? Varför gillar ingen mig?" OCH "Jag orkar inte leva längre. Folk skriver om mig överallt på nätet om att jag är en slampa och ful kossa".      Det här får mig och vilja bli som Harry Potter. Ha ett trollspö, förvandla den här världen, eller nej, det här landet, till en tryggare plats. Jag vill göra så att alla vuxna börjar öppna sina ögon, börja ta saker och ting på allvar och inte bara lär ut ämnen vi behöver lära oss i skolan som tillexempel matte, svenska och engelska. Jag vill göra så att alla ungdomar börjar lära sig sina rättigheter, och vad som är rätt och fel redan i så pass ung ålder. Jag vill lära ut så pass många människor därute att mobbning är ALLVARLIGT. Jag vill att alla skolor ska prata om viktiga saker och inte bara skriva ett prov i tillexempel matte om algebra. Få kunskap och lärdom om livet, om människorna, om samhället. Hur vi bemöter och hur vi uppför oss överallt. Det här måste finnas. Inte bara kärnämnen.      Vi måste börja öppna våra ögon. Hur många människor ska behöva lämna jorden för att vi ska inse att vi måste göra något åt mobbning. Vi måste sluta blunda. Vi måste börja sträcka ut våra händer, vår famn till alla människor därute, och vara en medmänniska. För det är så man kommer långt i livet. Och vi måste kunna lära oss det här från vuxna, av varandra, i skolan, på jobbet - överallt. Vi måste se till att veta vad som är rätt och fel. Vi måste lära oss hur vi ska bete oss mot andra.      Jag har träffat på vissa utav dessa unga som har skrivet till mig och berättat sina historier. Sina förfärliga historier som jag ryser utav och ber till Gud varje dag om att göra skolan till en tryggare plats. Jag ber till Gud om att föräldrarna pratar med sina barn hemma, och att lärarna på skolan pratar med eleverna också. Talar om att vissa saker får man inte skriva eller göra. Det ska finnas regler. Det är ett måste.   För ingen ska gå i korridoren och känna sig ensam. Ingen ska känna att den inte kan prata med någon vuxen. Ingen ska känna att den inte passar in. Och snälla rara ungdomar på skolan, på nätet, eller vuxna på jobbet VAR SNÄLLA MOT VARANDRA.  För föreställ dig själv i situationen, som personen som blir mobbad är i just nu. Skitsnack, misshandel, näthat, hat i skolan, hat på jobbet, utfryst, ensam m.m.   Om dina klasskompisar snackar skit STRUNTA I DOM. Dom söker bara uppmärksamhet och bekräftelser. Dom är avundsjuka. Och många utav dom har problem som dom inte vill lösa utan tar ut ilskan och sorgen på andra. Sist men inte minst vill jag bara tala om för alla ungdomar och föräldrar därute som läser det här - Om ditt barn blir mobbad i skolan. BYT ALDRIG SKOLA. Det är oftast enkelt att säga till en förälder som har ett barn som blir mobbad att hen ska byta skola, men det är för att många personer är för lata och orkar inte sätta ner foten och lösa problemet. Det är dom som mobbar som ska BYTA och inte offret. Det är också många gånger vuxna blir mobbade på jobbet tillexempel, och chefen låtsas som ingenting och att det kommer lugna ner sig snart. Men jobbar man dagligen med sina kollegor som får en att må så dåligt, som kränker en, så finns det ingenting som kommer att lugna ner sig ifall ingen säger åt personerna. Och offret ska ALDRIG byta jobb eller skola.  Sprid mer kärlek allesammans!    MED VÄNLIGA HÄLSNINGAR Marwa Karim