Ibland får en låta tävlingsdjävulen vila och strunta i min och km. Bara lyssna på kroppen och sakta försöka hitta tillbaka till den där magiska löparkänslan. Jag vet ju att det är värt det, även om det är svårt att inte brytas ner lite grann när det inte känns som förut och en ständig mental kamp att vara nöjd innan kroppen säger ifrån. Sol och ett vackert Eklandskap gör det dock lite lättare att njuta!

Kan ju vara bra att hitta lite av den där inspirationen då jag kommande veckor ska förmedla teknik och löparglädje till ett gäng härliga motionärer på Friskis! Om inte annat lär jag bli inspirerad av dem!

Idag tittade solen in. Både i sinnet och på himlen. Efter att ha känt stressen och pressen lite för länge var det skönt att få känna sig nöjd med dagens arbete och till och med gå hem lite tidigare. Även fast jag vet att lugnet bara är tillfälligt var det nödvändigt att vila ikapp lite. Det är också fantastiskt att kroppen hade mindre ont efter träningspasset än innan och att det enda som smärtar nu är lite smygande träningsvärk. Sånna dagar får en ta vara på, särskilt efter att ha fått anpassa sig efter smärtan bra länge. Tror det där kan hänga ihop though, stress och mera ont.

Och som slutkläm vill jag höja fina vänner som gör att långa dagar i skolan blir uthärdliga, en underbar sambo som lyssnar och förstår och mig själv för att ha tagit tag i en jobbig grej! Hejja!

Må-bra-ämnen!
1. Prillan, partner in crime!
2. O 3. Favoritpersonen!
4. Grymma människor bland annat!
5. FRUKT!
6. Frukost<3