Det är en märklig känsla det där att längta. Hur en känsla kan fylla ens hela kropp med kärlek, förväntan och saknad i samma stund och få alla ens tankar på en endaste person att hålla en vaken hela nätter. Och längtan blir större ju mer det närmar sig. Det är också något fint med att längta. Att känna att det är något som saknas så snart du inte är hos mig och att jag inte vill vara utan dig. Längtan får band att bli starkare och individer att växa i takt med sin relation. Längtan sätter ord på känslor.

Har varit hemma hela dagen och knappt kunnat röra på mig på grund av en krasslig kropp och en smärtande knopp. Ändå har jag klättrat på väggarna av att inte göra något och inte få vara på praktiken. Efter såhär kort tid känner jag att jag med glädje skulle kunna jobba där och min handledare är så inspirerande och klok. Lär mig så mycket varje dag och blir helt varm inuti när patienter berättar hur viktig en är för dem och att det vi gör gör skillnad. Det är så häftigt att känna att en växer i sin roll och att det är så fruktansvärt roligt! Så imorn ska jag var frisk nog för att åka dit. nnVar i Sundsvall i helgen och träffade Lukas och hela norrlandsfamiljen vilket var roligt och nödvändigt. Synd bara att en helg ska va så kort, särskilt med 14h resa... Men det gav lite ny energi inför kommande veckor som lär behövas.

Lekstuga i norr med universums gosigaste.

Sjukselfie.