Så var det dags att åka hemåt igen. Hem till Linköping alltså. Tackar för fina dagar här på slätta men rullar ändå härifrån med en viss lättnad. Rastlösheten når mig fortare här och staden är långt ifrån den samma som förr och en del minnen är fortfarande jobbiga att möta. Samtidigt är det såklart lite tråkigt att åka härifrån. En har blivit bortskämd med att få träffa nära och kära nästan varje dag och vet att det kanske dröjer lite för länge till nästa gång. Hur som helst så väntar nu mycket roligt och ett helt nytt år att fylla med upplevelser och erfarenheter. Längtar!