Hej på er!

Då har det gått blivit hög tid för en liten uppdatering. Senast det skrevs några rader här var vi fortfarande i Laos och var alldeles redo för vad som skulle komma att bli höjdpunkten på hela vistelsen i Laos, ja, vet i tusan om det inte blir en av höjdpunkterna under hela resan när allting summeras om några veckor. Två heldagar ute i djungeln med trekking, häpnadsväckande natur och ett par hundra meter långa linbanor var nog mer än vad i alla fall jag kunde hoppas på. Uppmaner att alla som har chansen att uppleva något liknande tar den!

Vi fortsatte söderut i Laos och efter några avslappnande dagar i en hängmatta på Don Det tog vi oss över gränsen till Kambodja. 22 dagar i Laos var till en ända, och klart som korvspad är att Laos så långt är favoriten!

Kambodja tog emot oss med Kratie där vi tuffare runt på varsin moped med vårat nyfunna österrikiska resesällskap. Kratie byttes snart mot varma, fuktiga, regniga och kaotiaka Phnom Penh där vi istället för att hyra en moped för $7 för en heldag hyrde en tuk-tuk för $12 och tog oss en ordentlig titt på väl- och ökända Killing Field samt propagandafängelset S21. Aldrig ska man sluta bli chockad över hur mycket hemskt människor kan göra mot varandra, mot djur och mot natur. 

Huvudstaden bjöd även på marknader, shopping, finmiddag i en biosalong, öl och sist men absolut inte minst, ett efterlängtat och minst sagt välbehövligt luftkonditionerat hotelleum.

Tiden för hemresan närmar sig allt mer för varje dag som går och vi var tvungna att ganska snart, dag för dag, planera upp våran resa. Mot kusten skulle vi för att få oss en vecka med sol, strand, vatten, fruktahakes, billig mat och eventuellt en öl. Eller två. Sihakounville blev nästa stopp, där vi blev bortskämda med både skönt väder och bra sällskap. Vi hade dock ännu inte riktigt fått nog av sol och strand så vi tog oss till den lilla ön Koh Rong. På Koh Rong gör man så lite som möjligt, helst av allt ingenting. Solar, läser en bok, äter Kambodjas godaste grilltallrik eller pizza. 

Vädret hade sina bra dager, men även några sämre, så efter två soliga dagar och lika många med åskoväder och riktiga monsunregn kände vi oss färdiga. Det lyckades vi även tajma ihop med varsin matförgiftning lagom till den 14 timmar långa bussresan till Siem Reap, där i alla fall jag ockuperade toaletten på bussen stora delar av kvällen. 

Vi anlände dock till Kambodjas huvudstad någorlunda renan och fräscha, och efter några timmars sömn var vi fit for fight igen. Även här finns det marknader bortom förståndets gränser så miryggen ryggsäck, en gång åtta kg tung, har snart stått för en 50% viktökning. Ändå ganska bra jobbat! Gårdagen spenderade vi i ruinstaden Ankor Thom och dess världskända tempel. Måste säga att mina förväntningar var smått skyhöga inför, men med råge överträffade efter en dag. Att det hit kommer över en miljon turister årligen är inte svårt att förstå. Vi har ännu minst en dag framför oss för att uppleva alla häpnadsväckande tempel, och visst känns det som ytterligare en dag känns nödvändig. Då ska vi även hyra en personlig guide för att maximera och toppa det hela. 

Nu är det dock inte mycket tid kvar av våran resa, och med enbart tre stopp kvar efter Siem Reap känns det väldigt märkligt, men samtidigt väldigt skönt. Många saker saknar man väldigt mycket där hemma, men lika mycket kommer det vara saker man kommer komma att sakna här. Sådant är ju dock livet! Just nu känns det dock väldigt skönt att komma hem till rutiner, ett arbete, familjen, vännerna, en egen säng, en garderob innehållande mer än tre linnen och två shorts, men framförallt, en väldigt, väldigt saknad bästis/sängkamrat/hund. Fina Rita.

Hemresan är ombokad och istället för att flyga raka vägen hem från Bangkok, med ett kort byte i Dubai har vi nu istället två dagar i världsmetropolen. Väldigt, väldigt olikt mot vad vi sett och upplevt så långt, både staden i sig men även människorna. Jag tror det blir den optimala finalen på resan att avsluta med något helt annorlunda. 

Snart ses vi alla där hemma!

Jakob