God morgon!

 

Sitter på Balis flygplats och mentalt peppar in för flygresan mot Singapore, där vi förhoppningsvis ska möta upp med fina vänner med lite tur ordna ett 30 dagars-visum till Vietnam. Om inte får vi nöja oss med de 15 dagar vi skandinavier har on arrival. Vi får väl se hur det går.

 

Vi har nu spenderat 22 dagar här i Indonesien, självklart alldeles för lite egentligen, men tycker ändå vi har plockat ett par fina smultron. Riktigt fina när jag tänker efter. Java bjöd på lite mer av det "riktiga" Indonesien, en del som man nog alldeles för ofta försummar och underskattar som turist. Kanske det inte är stundens njutelse och spänning som lockar mig men väl minnena och upplevelser från en del av landet som lokalbefolkningen vaknar till varje dag. Hade man varit ute efter sol, bad, stränder och billig alkohol skulle jag nog stannat i Thailand. Nu har vi fått se delar av både Malaysia och Indonesien som vi aldrig skulle upplevt om vi följt vad resebloggar, böcker och hemsidor tipsar om och jag kan inte vara nöjdare. 

 

Sist det kom en liten uppdatering skulle vi precis lämna Bali för Lombok. Sagt och gjort, till Lombok kom vi och där hängde vi i tre nätter kring den idylliska illa orten Senggigi där tomma stränder och fantastiska panoramautsikter längs kustens slingriga vägar på moppe lockade. Lite läskigt tomt på turister kanske, men ack så skönt. Efter Senggigi beslöt vi att vi sett nog av Lombok med vårt presslade schema i tankarna, och begav oss till Gili Trawangan. Och vilken pärla!

 

Hemligheten är ute, ingen idé att hålla på det - Gili-öarna ÄR drömmen på ett vykort. Känns så löjligt att beskriva ett ställe likt den lilla ö med fantastiska stränder och så blått vatten att man hade makalösa 25 meters sikt, då beskrivningar som denna duggar tätt i tidningar och reseprogram och är hopplöst urvattnade, ni får helt enkelt tro oss eller åka dit själva. 

 

Hur som helst, vi blev genast förälskade och bestämde med detsamma att här stannar vi nog ett par dagar. Inte tänkte att vi skulle stanna ända tills det var dags att flyga från Indonesien, men så blev det i alla fall. Denna lilla makalösa ö, ja vart ska man börja? Den är liten - man går runt den på under två timmar. Turisterna bor längs ena långsidan där båtarna lägger till längs stranden och man får vada de sista meterna från båten på äkta Packat & Klart-stuk. Längs stranden ligger restauranger, barer, dykcentras och en liten biograf. Längre bort från stränder ligger alla budgetboenden, och budget i sitt rätta namn då Maria och jag delade på ett budgetrum, som inklusive frukost kostade oss överkomliga 65 kr natten. Usch då. Korallrev omringar ön med sina varma färger, något man inte behöver tuber på ryggen för att uppleva utan det räcker med att hyra ett set med mask, snorkel samt fenor för i runda slängar 15 kr för en heldag för att uppleva.

 

Det finns förutom båtarna inga motordrivna fordon på ön, utan samtliga transporter sker på hästdragna kärror. De stackars hästarna fick allt kämpa sig svettiga men de såg allihopa friska och sunda ut, så de blev med all säkerhet väl omhändertagna. Jag blev ganska imponerad av deras styrka då de allihopa inte var större än vad små tonårsflickor har att rida på där hemma i Sverige, när de inte drog runt på överviktiga ryssar som skulle över till andra sidan ön och dess lyxresorts med sina lika överviktiga bagage fick de släpa på både sopor, diesel, matvarors, betong och armeringsjärn. 

 

Nog om hästar, de kanske borde vara glada över sina arbetsuppgifter då de överhuvudtaget finns till (Facebook-fluga, ni 30+ gör bäst i att fråga någon som har sina bästa år framför sig) till och slipper serveras som Lasagne.. 

 

På denna lilla ö gjorde vi vårt bästa för nyttja tiden. Visst solades och badades det en hel del, men vi hann även med mycket annat kul. Provade på yoga, vilket visade sig vara något helt annat än den mjukgörande strech-timme jag sett framföimmig, vi snorklade, jag hann med två helt underbara dyk, gick ett par varv runt ön i solnedgången och provade på öns partyliv. Vi träffade även fina vänner som vi hängde med. En viktig ingrediens i en lyckad resa!

 

Tanken var att från början lägga ett par, max tre nätter på ön, men ganska snart gav vi upp våran ambitiösa reseplan och stannade där sex nätter, ett av de klokaste besluten hittils tror jag bestämt. Vet inte om jag någonsin kommer tillbaka till Indonesien, men gör jag det är någon av Gili-öarna sett givet stopp!

 

Brunbrända och nöjda lämnar vi som sagt nu för ett kort stopp i Singapore innan Viemam är nästa stopp på våran odyssé. Vi kommer ha lite drygt två månader på oss att göra Vietnam, Laos, Kambodja och norra Thailnd. Känns såhär lite inför väldigt väl avvägt, men vi får väl se. Känslan är god!

 

Nu är det bara 35 min till take off!

 

Frukostkramar 

 

Jakob

 

ps. den som tröttnat på mig och vill höra något av Maria på hennes egna blogg ombeds skriva ett uppmuntrande brev till adressen

 

Skrivkramp 3

Turistslögatan

Backpackerland

 

ds