Nu är det så att det har hänt igen. Ögonbrynen har blivit svarta som kol. Suck. Sa till mig själv förra gången att detta skall icke upprepas men se nu. Nu sitter jag här med två clownögonbryn som inte det minsta matchar min blonda kaluffs! Så jag har bestämt mig för att ikväll sitta och stirra på mina nya vänner i spegeln tills jag vant mig. Dessvärre kan jag ju inte begära detta av alla människor jag möter, så för dem får det bli en ständig chock. Dock har jag märkt vissa fördelar med Barbuschka (som ögonbrynen heter i detta tillstånd). Hon, han, hen har förmågan att få andra människor att lyda. Antar att det blir så rädda för vad de där två annars får för sig. Hur som haver, nu ska jag ägna mig åt att stirra på dem. De är ju trots allt en del av mig nu och jag måste lära mig att acceptera det. Hejsvejs!