Sist jag skrev befann jag mig i huvudstaden här på Nya Zeeland. Nu har jag i för sig lämnat Wellington, men tänkte ändå berätta vad jag har gjort. 

Det visade sig att det var två andra svenska tjejer i mitt rum så vi beslutade oss för att tillsammans ta den gamla spårvagnen upp till botaniska trädgården och strosa runt där hela förmiddagen innan shoppingsuget satte in och vi tog oss tillbaka till stan för att sätta sprätt på lite av vår förmögenhet. Frälsningsarmen är bra grejer det. Dagen därpå gick vi till det omtalade Te Papa- museet där de har mängder med utställningar om maorikulturen. Senare gick jag i ösregnet upp till katedralen för att bli besviken på huvudstadens så kallade katedral så vände snart tillbaka igen. Nästa morgon var det storm i Wellington och jag kände mig som ett segel när jag gick där med mig stora väska på väg mot bussen som skulle ta mig till Taupo.  

Första kvällen i Taupo gick jag på pubcrawl själv... Kände mig, som ni säkert förstår, ganska sorglig till en början, innan Adrien, Ciaran och Dan fick för sig att vi skulle sjunga ABBA eftersom jag var svensk. Så vad hade jag för val. Det slutade med att jag och Dan och någon random tysk kille sjöng Mamma Mia för hela stället och senare gjorde succé med dans och sång till Johnny be good. Blev en väldigt rolig kväll till slut och en bra uppvärmning till vad som väntade dagen därpå.  

Klockan 11 den 24 februari blev jag hämtad och transporterad ut till flygplatsen. Pulsen gick redan på högvarv när jag fick på mig den röda jumpsuiten. Flygplanet tog oss upp till 15000 ft där de öppnade luckan och nu fanns det ingen återvändo. Jag var sist ut och det var en plåga att se de andra hoppa ut före mig och bara veta att det snart var min tur. När det väl var dags och jag satt där med fötterna utanför ångrade jag mig lite vad jag hade gett mig in på. Jag blundade och skrek i flera sekunder innan jag vågade öppna ögonen och inse hur förbannat coolt det var att falla fritt i en minut och se allting ovanifrån. När fallskärmen fälldes ut var det bara underbart att sitta där uppe och se sig omkring och sakta men säkert närma sig marken. Snacka om adrenalinkick! När jag kom ner var jag helt snurrig och kunde inte sluta le. Kände mig överraskad över att jag faktiskt tyckte om det, till och med så mycket att jag skulle vilja göra det igen.  

Resten av dagen spenderade jag i de varma källorna som finns lite här och var i Taupo och bara lugnade ner mig efter mitt lilla äventyr. Nästa dag tyckte jag att jag hade fått nog av dessa äventyr själv, men följde med Ciaran som moraliskt stöd när han skulle hoppa bungy. Får samla mod ett tag om jag ska göra det. Fy. Den dagen fick jag också lära mig lite om hur man spelar rugby, men jag tror inte att det är min grej riktigt. Det man ser på tv är i princip en hög med svettiga grabbar och någonstans i högen finns en boll. Men bollen är egentligen bara en täckmantel för att få bilda den där svettiga högen. Ciaran erkände det själv.  

I Rotorua gjorde jag inte mycket annat än att gå och gå och gå, så andra kvällen var jag trött på det och följde med på en tur som hostlet själv anordnade. Turen tog oss till en vulkanisk sjö, en kokande lerpöl där vi tog med oss lite av leran och till sist avslutade vi kvällen i den heta källan där vi klenade in oss i leran. Det kändes som en riktig spabehandling fast billigare och mer genuint. När mörkret föll trände vi ljus och ställde i de små hålorna i berget och bara njöt av tillvaron! Dagen därpå hade jag inget bättre för mig än att fortsätta gå så jag tog sikte på Redwoods. Dock har jag fått för vana att gå fel så istället för 45 minuter tog det närmare 2 timmar för mig att komma dit. Väl framme följde jag det gula spåret som tog mig på en två timmars promenad uppför berget där man kunde se ut över hela det fantastiska landskap som Nya Zeeland erbjuder. Det är verkligen häpnadsväckande! 

Efter Rotorua åkte jag till kustenstaden Tauranga där jag gick ännu lite till uppför ett berg och chillade på stranden. Nu befinner jag mig i Auckland som är mitt sista stopp på Nya Zeeland. På lördag flyger jag till Sydney och jag ser fram emot att få komma dit! 

Tänkte också att det kan vara bra för er att ha mitt nya nummer om det skulle vara något. För tillfället har jag inga pengar på det kortet men ni kan nå mig ändå eller använda mitt svenska nummer. +61 458 066 507, +46 761 194 011, mariakrogh@ymail.com och på skype är det kroghmaria. Har även lagt upp lite bilder på facebook. Så ni som inte har facebook får försöka kolla via någon som har. 

LOVE.