Då är det dags! Helt stört sjukt är vad det är! Snart är det 30 grader plus och sommarvärme och Sveriges vinterlandskap är ett minne blott. Har sagt hejdå till alla mina fina på hemmaplan och det svider lite i hjärtat att behöva vara ifrån dem så länge. Men som sagt, de är aldrig långt borta. Nu återstår det egentligen bara lite mammalagad mat och en dusch, sen bär det iväg. Bloggen kommer bli min resedagbok så stay tuned for more. Ska bli bättre på att uppdatera och visa er så gott jag kan hur min resa ser ut. Nu ska jag ringa min vapendragare Pia Lovisa Liedholm! 

LOVE. 

Sätter på en gammal klassiker med Tracy Chapman och försvinner in i garderoben en kväll som denna. Gör ständigt pauser, stirrar tomt på vad jag lagt fram och tänker efter om det blir för mycket. Grämer mig över att jag missade träningen med två timmar och bryr mig inte särskilt mycket om att jag "borde" duscha, fast jag vet att det inte kommer hända ikväll. Vill sova över med vänner och prata hela natten om världens alla viktigheter. Drömmer mig bort och inser att jag längtar, saknar och älskar universums finaste person och jag snart är långt borta. Att jag känner mig lite vilse i detta nu, i alla dessa tankar och känslor som jag inte kan kontrollera och i garderobens kretslopp som har havererat totalt. Därav detta tvetydiga inlägg.