Ta ingenting för givet.

Igår gick jag upp tidigt, supertaggad för att äntligen få ta tag i träningen igen. För mig är träningen en väldigt viktig del av mitt liv för att jag ska må bra. Har varit van att träna mycket om dagarna, mycket på grund av min bakgrund som basketspelare. När jag gick på basketgymnasiet Sanda i Jönköping kunde jag ibland träna upp till 10 ggr/vecka inklusive individuell träning och exklusive matcher på helgen eller ibland mitt i veckan.   Så jag åt snabbt min grötfrukost och begav mig ut på en löprunda. Sprang ner till Eiffeltornet och längs med floden Seine och slogs hela tiden av hur vackert Paris är.. och hur sjukt det faktiskt är att jag får den här möjligheten att vara här och göra det jag gör, glömmer lätt bort det ibland när dagarna rullar på och det blir som vardag att flyga runt till olika ställen och träffa viktiga fotografer och designers.. Gäller att ibland nypa sig i armen, stanna upp och vara tacksam till livet:)   Det var såå skönt att få springa av sig och bli lite svettig, blev förvånad hur pass bra det ändå gick. Kanske kan börja tycka om det här med löpning ändå?;) Göteborgsvarvet nästa kanske?? haha skämt åsido.. Väl tillbaka i lägenheten körde jag en serie övningar för bålen som jag upprepade 3 ggr och avslutade med plankan 2,5 min. Älskar serier där man riktigt får pumpa slut på muskeln, bara mata på med övningar tills den inte orkar mer. Till hjälp som vikt tog jag några fyllda vattenflaskor, alltid något!     Känslan efter ett jobbigt träningspass är underbar, älskar den!!   Hade fått syn på en blender här i köket och tänkte snabbt slänga ihop en smoothie efter passet. Tyvärr visade det sig att den är trasig och mer än hälften av smoothien åkte ut underifrån av maskinen:(   Men av det som jag lyckades få ihop smakade det super ändå! ;D     Smoothien bestod utav selleri, äpple och mandelmjölk! Enkelt,fräscht och gott!:)   På eftermiddagen hade jag testplåtning med en fotograf som heter Tracy Bailey i en lägenhet lite utanför Paris. Plåtningen var väldigt chill. Bilderna skulle ge en känsla av att de togs helt random, utan poser utan bara väldigt naturligt. Jag skulle egentligen inte bry mig om kameran alls stundtals, utan bara gå in i en bubbla av känslor och göra det jag kände för. Helst något oväntat och konstigt, det gillar modevärlden ;P. Ska bli så intressant att se de färdiga bilderna sen!     När jag kom hem umgicks jag med min ena rumskompis Xiao Xing. Vi pratade till sent inpå natten om allt möjligt, livet som modell framförallt. Hon är så klok och är verkligen en person med båda fötterna på jorden. Trots att hon klassas som en av toppmodellerna är hon väldigt ödmjuk och tacksam och tar ingenting för givet. Väldigt sunt tänk, men så sant. I den här modellvärlden kan man inte ta något för givet, allt kan ändras från ena dagen till andra. Man har perioder då det går bra och perioder det går mindre bra. Hon berättade om flera av hennes modeller som även de är toppmodeller, att många fått kämpa mycket för att ta sig till toppen. Många har varit nära att lägga ner allt men så plötsligt händer något stort som gör att man fortsätter ändå. Mycket händer av slumpen, vilka som blir toppmodeller eller inte. Det gäller att träffa rätt personer vid de rätta tillfällena.   Hon visade mig några videos hon varit med och medverkat i till olika tidningar osv. Klicka på länken nedan så får du se en av dem, tycker hon är så vacker!:)   http://www.thecolorclub.asia/Our%20Work/Film/Film/Unspoken%20by%20Laspate%20Decaro.html#.VEyt4IfgKL1   Puss o kram!