Gravid vecka 21

Igår gick vi in i vecka 21 vilket innebär att vi idag är i vecka 21+1. Tiden bara rinner iväg och det kändes som att det var igår vi fick veta att jag är gravid. Har varit dålig att uppdatera er med graviditeten vecka-för-vecka. Är det något ni vill att jag ska skriva om varje vecka? Jag själv tycker att det är roligt att läsa om! =)  Bebis: Nu har alla organ bildats, men det kommer att ta många veckor innan de mognat och börjar fungera. Fostret har blivit ungefär 26 centimeter långt och ökat i vikt till omkring 400 gram. Det kan höra och reagerar på både ljud och ljus. Livet i livmodern är enkelt, fostret lever i ett viktlöst tillstånd och behöver inte göra av med mycket energi. Det är fortfarande väldigt outvecklat och skulle inte kunna överleva utanför magen. Om mig som mamma: Nu upplever många att en behaglig tid börjar. Gravidmagen syns ofta väl, men är inte alltför stor. Illamåendet och tröttheten har kanske gått över, men vissa fortsätter att må illa. Humöret brukar vara mer stabilt och de småkrämpor som kan komma i slutet av graviditeten kanske inte har börjat än. Viktuppgången är olika för olika personer. Försök att äta så näringsriktigt som möjligt. Egna tankar och känslor: Jag har börjat känna bebis så mycket nu! Många förklarar det som att det känns som när en fisk sprattlar och jag instämmer. Vissa gånger känns det mer och vissa gånger mindre. M har tyvärr inte känt något ännu trots att han myser med magen varje dag. Vi ska införa en ny kvällsrutin där han ska smörja in min mage. Detta är dels för vår skull men framförallt för att bebis ska få känna pappas rörelser. Detta är något h*n kommer känna igen även utanför magen. Jag tycker att det är så viktigt att M ska få ta del av precis lika stor del som mig, även fast det är svårt. Det gäller att hitta sina egna så knep! =)  Mitt illamående och min trötthet är som bortblåst. Humöret kan fortfarande vara lite upp och ner, speciellt när jag är ensam. Då kan jag sitta och gråta åt ingenting och tycka synd om mig själv, haha. Jag har dock börjat få SÅÅ ont i mina revben! Vissa kvällar och nätter är det extremt jobbigt och frustrerande då jag inte alls hittar någon skön ställning att sova i. Ligger istället och vrider och vänder på mig. Något jag börjat fundera på är amningskudde. Har hört så gott om dom och att de redan kan användas för mamman innan bebis kommit, för att underlätta sitt och ligg-positioner. Är det någon som har någon erfarenhet av just amningskuddar eller något annat tips för att underlätta sovställningen när revbenen ömmar. Annars har jag börjat tänka som aldrig förr. Tänker på saker som jag aldrig tänkt på förut riktigt eller riktigt värdesatt. Tänker mycket på hur jag vill bli som mamma och vilka värdringar jag vill att mitt barn ska ha. Att mitt barn ska acceptera allas värde är viktigt för mig och att h*n ska förstå att kärlek är kärlek, oavsett vilket kön man bli kär i. Kärlek är lika vackert oavsett. Samtidigt känner jag en skuld över att sätta ett barn till världen när det ser ut som det gör idag. Försöker tänka på att det är vi och våra barn som har framtiden i våra händer och att vi måste ta tillvara på den chansen vi har. Vill att vårt barn ska veta att h*n kommer ha det otroligt bra, men också att det finns människor som inte alls har det lika bra som oss. Där vill jag förklara alla människors lika värde och att man hjälper varandra.