Mitt 2016

Jag började mitt år med att vara gravid med ett barn trodde jag, men i januari fick vi reda på att vi väntade tvillingar det var en chock men också en sådan stor lättnad. För vi åkte in i tron om att det var ett missfall något jag också förberedde mig på psykiskt av olika anledningar.  Chockade och glada längtade vi ihjäl oss efter dom små knoddarna. Månaderna gick och min graviditet var allt annat än lätt, att gå till jobbet var en pers med illamående varje morgon och jag kom alltid försent vilket jag tyckte var jobbigt, jag hade aldrig försovit mig eller kommit försent innan jag blev gravid. Det kändes bara dumt även fast det fanns en naturlig förklaring. Sen att jag plågades varje dag på jobbet och även hemma med en rygg som jag bara ville skulle gå över. Men jag härdade även fast Pontus fick hjälpa mig upp från både sängen och soffan flera gånger. Blev sjukskriven 1 vecka efter ett besök på förlossningen för jag hade så många jobbiga sammandragningar så fort jag gjorde något. Men kunde inte ens vara hemma 1 vecka utan kom tillbaks till jobbet på helgen. Vilket jag kan ångra så idag, att jag inte lyssnade mer på min kropp. Men jag ville inte vara den klagande gravida tjejen, så jag försökte njuta så mycket jag kunde och kämpade mig igenom allt det jobbiga. Men den 27 maj vaknade jag med värkar, vilket varken jag eller Pontus tog så jätte seriöst för det var ju inte nu dom skulle komma jag var bara i v 27.    Plus att vi hade vart inne dagen innan på förlossningen och allt såg bra ut. Men på fm åkte vi in iallafall och jag var öppen 4 cm, jag blev helt förstörd men Pontus var stark för min skull och visade inte så mycket känslor där och då, utan sa att allt skulle gå bra. Här började våran resa med bebisarna för dom kom ut den 28 maj med ett urakut kejsarsnitt. Det var också här mitt 2016 skulle vända och bli så otroligt jobbig. Vi levde i förtvivlan och hopp dom första veckorna i deras liv, även fast personalen på sjukhuset sa att dom var starka så visste man att dom kämpade för sina liv. Men vi tog oss igenom dom två månaderna med bravur och vi har idag två friska och så fina killar. Det var efter några veckor efter hemkomsten som allt kom ikapp mig och jag var bara ledsen även fast barnen gjorde mig överlycklig och jag var gladast i världen över våra små bebisar. Men på kvällarna när dom lagt sig hade jag det tufft. Nu idag är det bättre och det är inte lika jobbigt att tänka tillbaks på sjukhustiden. Men sen har det kantats av andra tråkigheter. Med det sagt så har 2016 vart tuff men också det året som kommer betyda mycket för mig. Men jag hoppas att 2017 bara kommer vara ett glatt år och att vi får många fina minnen och att våran start på det nya året kommer bli perfekt.