snygg bild på snygg-Isa

Hallå i stugan! Idag har jag haft en sån där förbannat bra dag och det är dessutom söndag haha. Idag har jag nämligen äntligen fått träffa min Isa igen, hon kom hem igår kväll så vi ville ses så fort som möjligt. Har saknat henne så jädra mycket men jag har haft massvis att göra de två veckorna när hon varit borta så det är nog väl nu jag inser hur förbannat tomt det varit utan henne, hade halvt gått under om jag hade haft två lugna veckor nu när hon var i LA. Vi har babblat oss igenom fyra timmar på waynes, det är vad jag kallar kvalitetstid. Jag kommer aldrig glömma när vi sågs på samma café vintern 2012 när hon hade varit borta i USA med familjen i tre veckor, något Isa än idag inte vet om är att jag kom hem och grät den kvällen. Var så överlycklig att ha henne hemma men så jävla ledsen och rädd för att hon var så avtrubbad, så smal, så nej.. det kändes inte som min Isa som satt där på andra sidan bordet. Att se någon så himla nära, praktiskt taget sin andra halva gå ner sig så är ingenting jag vill se igen. Jag kan inte förneka att jag var väldigt orolig denna gång, för det fanns där i bakhuvudet att tänka om det blir som förra gången.. Men idag, när vi sågs så var det nästan så att jag ville fälla en liten tår men denna gång av en helt annan anledning. Se henne berätta om fina minnen, knäppa minnen och framför allt, friskare minnen. Jag bara visste att du skulle klara det Isa. Jag är så jävla stolt över dig och jag hoppas denna lyckade resa får dig att förstå vilken enorm kapacitet du faktiskt bär runt på även om du är livrädd. Min fina bästavän.