Bussbekymmer Del 7

Väl valda ord? jo men visst.Han blev helt stum av hennes skönhet. De hundratals fräknarna på hennes näsa, den lilla rosa munnen, de gröna ögonen och födelsemärket under hennes högra öga som han tyckte så mycket om.Han vet inte vad han ska säga och anstränger sig för att inte darra på rösten."Ehm.." är det enda han får fram och det låter mer som en hostning än något annat. Hon tittar frågande på honom. "Jo alltså.. det är lugnt." säger han och stirrar ned i golvet. Det känns som att ordet FEG står stämplat i hans panna.Hur kunde han vara så dum i huvudet? Hon stod ju här och pratade med honom och så var det enda han fick fram helt IQbefriade ord!"jaha.. men vad bra då." svarar hon och vrider på sig. "vi ses." säger hon snabbt och sen går hon och sätter sig på sin plats igen. Fyra säten framför hans.Pojken dunkar sitt huvud i sätet framför, men när det inte gör tillräckligt ont dunkar han det mot fönstret. Fanjävlaskithelvete. Han är så arg på henne för att hon orsakar honom så mycket smärta. Fast mest är han arg på sig själv. Hela hans kropp skriker efter henne medan hans hjärna protesterar och vägra sända några tala-smart-signaler. Han vill radera ut henne från hans minne. Trycka på Delete, och sen skulle hon vara borta för alltid. Eller ville han det? Han lyssnar på regnet som smattrar runt busstaket. När ska första snön komma?Men framför allt, ska han behöva se den första snön falla ensam?