DEN TJEJEN

För många år sedan, när jag hade börjat förskolan, knackade det på min dörr. Där stod en liten tjej. En väldigt speciell tjej. Ganska konstig, ja... lite udda. Hennes mamma hade tvingat henne att knacka på hos sina nya klasskompisar för att träffa nya vänner. Hon kom in, och jag som var en pratkvarn redan då, babblade på om min och min lillebrors koja. Jag pratade och pratade, trots att jag var lite halvt efterbliven i mitt tal och inte kunde säga r. Den lilla tjejen var tyst, men rolig. Vi blev vänner och började umgås allt oftare.    Idag har jag kännt denna knasiga tjej i 9 år. Hon är min bästa vän. Beata var namnet.  Hade människorna i vår nuvarande klass fått titta tillbaka på oss två, hade de nog inte känt igen oss. Ja, jag var väl mig ganska lik, förutom att jag faktiskt kan prata nu ;-) Beata däremot var ganska annorlunda. Hon var lite blyg, väldigt noggrann, ganska tyst. Hon som idag är en av de pratigaste, flummigaste, roligaste tjejerna jag känner!   Jag har alltid älskat henne, och vi har så många fina minnen ihop! Vi hade en monsterklubb, vi sålde hallon ute på vägen, hade egna loppis, tvättade dockkläder, byggde barbie världar långt in på mellanstadiet.    Idag fick jag en liten påminnelse om hur fin min bästa vän är, och att jag kommer sakna henne när hon åker och vandrar i fjällen.    Klicka gärna in på hennes blogg, som ni hittar HÄR. Där kan ni läsa riktigt underhållande texter!