GO EMMA

Här kommer ett sånt där inlägg om mina tankar så om ni inte bryr er kan ni bläddra vidare ner till Bahamas bilderna osv.   Idag är en sån dag då jag känner att jag aldrig vill åka hem. Ni vet en sån där dag då allting är bra. Det är nu jag har insett att detta är mitt nya liv det kommande året och jag trivs mer och mer för varje dag som går. Jag bor i ett fantastiskt land, som jag får resa och upptäcka och även passa på att utvecklas som person. Jag har träffat vänner som jag kommer ha livet ut. Det är rätt så awesome.   Relationen till mina värdbarn börjar bli bättre, eller ibland känns det som vi är på ruta ett igen men men. Min värdmamma sa idag att hon är så nöjd med mig. Hon sa att ibland känns det som att jag läser hennes tankar och att allting är perfekt. Hon sade även att hon ser en skillnad på barnen, en bra skillnad. Det får än (en?!) att må något bättre. Om jag ska vara ärligt så har relationen mellan mig och mina värdföräldrar inte varit så bra, men nu känns det som något har vänt, vilket känns skönt för mig eftersom vi alla lever under samma tak. Att jobba som jag gör och att bo med sin chef är inte alltid en lätt situation. Det är nästan som att man måste själv ha testat på au pair jobbet, för att verkligen förstår hur det är. Det är inte alltid så lätt.   I början var det väldigt tufft. Inte något alla vet om, förutom mina närmaste, men det var verkligen inte en dans på rosor. Jag grät varannan dag och ville bara sjunka ner under jorden när jag visste att jag skulle gå upp och jobba. Men jag har tagit mig upp och kämpat vidare och aldrig gett upp. Jag är stolt över mig själv att jag aldrig har gett upp. Trodde verkligen att jag skulle ge upp ett tag, men jag är "den envisaste jäveln i världen" och en sån ger inte upp. I fyra månader har jag varit här nu. Jäklar, fyra månader?! Om jag har klarat mig så här långt så ska jag nog klara hela året.  HEJA EMMA. DU ÄR BÄST.