Jag som inte skulle skriva något förens bebis var här...men känner för att skriva av mig lite för att sedan kunna läsa inlägget vid ett senare tillfälle när jag har min lilla tjej i famnen & kan tänka "Ja, fy vad jobbigt det var då...men tänk om jag hade vetat att jag skulle få träffa världens finaste lilla tjej ett litet tag efter".

.........

Som sagt, det börjar bli r i k t i g t frustrerande. I torsdags vid 4:30 tiden (8 dagar över tiden) vaknade jag nämligen av förvärkar. De gjorde ont men var helt klart hanterbara, men var tvungen att andas igenom dem. Jag ville inte väcka J för jag tänkte att det var falsk alarm. Efter en stund vaknar han av mina stånkningar ändå & vi börjar klocka. Fick det till två värkar inom 10 min & vid 07:00 ringde jag in för att checka hur vi skulle gå vidare. Nej, 3 värker inom 10 min skulle det vara & hon bad mig att kämpa på & avvakta.

Vid 8:00 tiden var värkarna som bortblåsta & jag hade tid vid 8:30 hos min BM för hinnsvepning. Kom dit & berättade att jag hade lite ont & hon undersökte mig. "Men här känner jag ju huvudet & du är 3 cm öppen!!!!! Tappen är mogen & det är bara 1 cm kvar av den!". Jag började gråta för jag blev så chockad, tänkte att "shit, det kommer ju komma en bebis IDAG!". Hon gjorde en lätt hinnsvepning eftersom det redan var igång & önskade mig lycka till.

Väl hemma åt jag lite frukost & efter det gick jag upp & la mig för att ta igen lite sömn. Tänkte att jag kommer väl snart vakna av värkar igen. Sov ända till 15:00, inga fler värkar. Kompisar kom hem på fika & vi inväntade i stort sätt bara på att det skulle dra igång. Alla spända & förväntansfulla. Kvällen kom men inget. Vi gick & la oss & jag var helt säker på att det skulle dra igång på natten & att det skulle bli bebis.

Men....vaknade vid 9:00 nästa morgon, inget har hänt. DEN besvikelsen! Aldrig känt mig så "lurad" & ledsen. Jag har sedan dess varit så deppig. Vi har försökt hitta på saker för att få tiden att gå men jag har hela tiden tankarna på Ärtan & varför hon inte vill ut. Vem öppnar sig 3 cm & har en bebis som ligger helt redo men ändå inte kommer ut?!?!? Hallå? Skojar någon med mig eller?!?

På torsdag har vi fått tid för igångsättning & jag är helt säker på att så också kommer bli. Kan de inte bara sätta igång mig nu? Ta hål på de jäkla hinnorna & sen ska jag trycka ut henne som aldrig förr.

//trött, besviken, deppig & ledsen tjej som funderar på att aldrig mer skaffa barn...