Jag vill hylla mamma. Och alla andra mammor men främst min egen. Jag kommer förhoppningsvis förstå hur tufft det är att vara mor men fram tills dess kommer mitt tonårsobstinata och vuxenblödiga hjärta växla mellan ordinär tonårsfrustration och innerlig tacksamhet för att du är min mamma. Jag börjar förstå vilka uppofringar ni föräldrar gör och att allt ni sätter er emot är i grund och botten för oss döttrar och söners skull. Det är ett enormt ansvar att ta beslut om att låta ett barn ta plats i vår värld och du har mer än nog tagit det ansvaret. "Jag ser ut som en pisspotta" säger du och skrattar, jag likaså åt det där ordet, varje gång jag tagit kort på dig men sanningen är att med eller utan kameralins är du en av de vackraste personerna i min omgivning. Jag är så tacksam. Mamsegull.