Pisa och Viareggio

Igår valde vi att lämna den adderade stadsvärmen och åka på utflykt över dagen. Vi ville till havet. Tåget stannade dock i Pisa så vi valde att först hoppa av där, en mycket smidig fördel med tåg. Vi hade egentligen tänkt strunta i Pisa helt men när nu möjligheten uppenbarade sig så kändes det dumt att inte ta den.  Området där tornet står är vackert och imponerande, men det vi såg av Pisa som stad gjorde oss bara nöjda med att inte ha haft det som resemål. Staden kändes rätt sliten och öde.  Jonathan tog verkligen tillfället i akt och tog in detta underverk upptaget på UNESCO:s världsarvslista... Hans betyg var… svalt. Jag tyckte det var häftigt ändå. Sjukt att det liksom fortfarande står fastän det lutar?? Och det är ju en vacker design! Jag ville ta en bild där jag lutade med tornet men Jonathan informerade mig inte om att jag lutade mig åt fel håll… jag är inte bitter, kan ju bara göra om det nästa gång jag kommer hit……… Vi vinkade adjö till tornet och begav oss tillbaka till tågstationen för att åka mot havet. Vi hoppade av i Viareggio och blev tveksamma. Om Pisa inte imponerade på oss så gjorde Viareggio det verkligen inte. Det kändes spöklikt på något sätt? Det var lite bättre på stranden där det var mer folk men hela stranden var fylld med hundratals solstolar och de flesta stod tomma. Precis som i Menaggio så fick man betala för att överhuvudtaget befinna sig på stranden och 22 härliga euro för solstolar plus parasoll. Men men! Dagen fyllde trots allt sitt syfte - havet, sola, bada, dåsa, läsa.