Krönika: Lyssnar du verkligen inåt?

Veckans krönikör Hanna Vållberg pratar om tiden och om att göra aktiva val för att hitta glädjen och lyckan. 

– Tillför den värde i mitt liv eller drar den ifrån?

Det finns en sak jag alltid återkommer till. Som på nått sätt genomsyrar de flesta funderingar jag har när det kommer till livskvalité, och det är tiden. Den lilla klockan som sitter på vänster sida av vår bröstkorg och tickar på tills tiden är ute. Som jag ser det så är det enda vi egentligen har eller äger, vår tid. Mer och mindre tid, hur mycket vet vi inte. Men varje dag så får vi ny tid och vi har en chans att göra exakt vad vi vill med den.

Hur vi värderar vårt liv ÄR hur vi värderar vår tid. Vad vi gör med tiden. Hur vi använder den. Och hur mycket vi uppskattar den. Jag tror att när vi gör det bästa av vår tid så får den automatiskt ett mervärde. När vi spenderar vår tid med familj och vänner på ett upplyftande, stöttande, positivt sätt, så läggs värde till i våra liv.

Jag är inte en sån som tror helt på positivitet. Jag tror på realitet. Den som är full av bekymmer, smärta och sorg. Men jag tror att det blir lättare att hantera minussidorna, om vårat fokus ligger på plus, och att vi tillför så mycket vi kan på den sidan. Har vi glädjeämnen, försöker se livet, världen och omgivningen från den ljusa sidan, så tror jag att när minus kommer och drar av, så blir det inte lika tungt. Även om det stormar idag så har vi färska minnen av att solen kommer tillbaka igen.

När jag var barn var det mesta på minus. Det var extremt mycket bråk och som min brorsas psykolog uttryckte det: "Det var inte bara svårt, eran familj var rent dysfunktionell!" Så var det, och det har också skapat dysfunktionella relationer för mig i vuxenlivet, med män mer specifikt...

"Jag behövde göra en totalrensning"

Det är inte ett hål vi ska kliva ned i nu, men jag vill berätta, att även om trauman har suttit i ryggmärgen på mig, så har jag med till exempel meditation och introspektion också hittat små minnen av tider av harmoni. Det finns bland annat ett litet minne av mig och mamma på stranden i Malmö. Jag var kanske fem år. Jag minns hur det kändes där. Det fanns en harmoni. Ett lugn. Tystnad. Vassen vajade i vinden på sanddynerna och vi plockade snäckor. Den känslan av harmoni om än nedgrävd av mycket annan skit, fanns där, bevarad. Om tiden var en tråd så låg denna lilla ljuspunkt kvar bland mängder av nattsvart himmel. Och i processen att hitta mig själv så behövde jag lokalisera stjärnbilderna och skapa mig ett liv av dem.

Läs också: Beslutsångest – 6 handfasta tips som hjälper dig välja

Det betydde att jag som vuxen var tvungen att gå igenom mig själv, min omgivning, och göra en total utvärdering. Om jag skulle tillbaka till harmonin, behövde jag göra stora förändringar både inombords och på utsidan. Jag behövde göra en totalrensning. Absolut inget toxiskt fick vara kvar. Jag behövde medvetet välja vad jag skulle ha kvar eller vad jag skulle släppa in, men jag måste också med näbbar och klor försvara det som redan fanns av värde. Alltså sätta gränser och ta hand om det som är gott – för mig. VÄRDERA. Det vi värderar det tar vi hand om, och försvarar mot skada.

Det är dags att lyssna inåt!

Detta är en svår process. Det sker inte över en natt. Men varje val man gör, varje handling kommer att förstärka det man faktiskt tror på. Att värdera sin tid innebär att man tillför värde på alla fronter, och städar bort toxicitet.
Som Marie Kondo säger – spara det som tillför glädje!

För att veta detta måste man lyssna inåt. Fråga dig själv. Hur känner jag inför den här situationen, personen, saken? Tillför den värde i mitt liv eller drar den ifrån? Man måste säga nej till det man inte vill ha och ja till det man vill för att det ska bli rätt.

Ägnar man sitt liv åt det som ger glädje så kommer inte bara motgångarna att bli lättare att hantera, man kommer också ha mer att leva för. Mening uppstår då vi använder vår tid till det som vi anser är värdefullt.

Mer:

Gör testet: Är han narcissist?