En tolkning av att fånga dagen

De förekommer överallt. Det går inte att undvika. Vissa inspireras av dem, vissa irriterar sig på dem. Oavsett vad vi tycker om dem, kommer de alltid finnas där. Vi kommer att höra dem, vi kommer att läsa dem, vi kommer att se dem på väggarna. Men frågan är, kommer vi att förstå dem?

Jag pratar om dessa ordspråk. Det mest vanliga ordspråket måste väl vara ”Carpe Diem”. Fånga dagen… Jag kommer ihåg första gången jag hörde det. Carpe Diem, det lät så vackert. Och det var så sant. Jag måste fånga dagen. För vem vet vad som kommer hända imorgon? Jag kanske blir påkörd av en bil. Och livet är ju så kort. Rätt som jag vet ordet av det sitter jag där på äldreboendet och tänker tillbaka på de gamla goda tiderna.

Men ganska snart började jag byta inställning. Jag började irritera mig mer och mer på orden. Tankarna om att livet var för kort fick mig att få huvudvärk. Jag blev stressad. Tänk om jag inte hinner göra det där. Tänk om jag blir missnöjd. Vi har ju bara ett liv jag måste se till att det är tillräckligt. Jag måste se till att fånga dagen. Jag måste fånga dagen! Fånga dagen! Fånga dagen!

"Min mamma sa en gång till mig när jag var liten att jag inte ska längta."

Tillslut fick jag nog. Jag struntade i det där ordspråket. Jag blev bara arg på det. Och jag behöll den instinkten ett ganska långt tag.

Min mamma sa en gång till mig när jag var liten att jag inte ska längta. Jag blev förvirrad, varför får jag inte längta? Jag tog lärdom av hennes ord, men på mitt eget sätt. Och började istället se fram emot det jag väntade på. Jag bytte helt enkelt orden, men de hade fortfarande exakt samma mening. Jag kände mig lite mogen och vuxen när jag sa det. ”Jag ser fram emot det”. Mamma måste allt vara stolt över mig. Efter ett tag förstod jag tillslut vad hon verkligen menade.

En dag ska jag bo i Paris. När jag tar studenten ska jag ta mitt pick och pack och dra till the city of lights. Jag sitter och läser ordspråken igen ”We’ll always have Paris”, ”Paris is always an idea”. Jag läser Ernest Hemingways kända citat: ”Om du har tur nog att ha bott i Paris som ung, så vart du än går i resten av ditt liv, stannar den med dig, för Paris är en rörlig högtid". När jag befinner mig i Paris kommer jag äntligen uppnå euforin jag längtat på. Då börjar livet.

Jag kan inte längre irritera mig på ”Carpe Diem”. För det har fått en helt annan mening för mig. Hela tiden går vi runt och längtar efter något storslaget. Vi drömmer om vår framtid. Hur lyckliga vi kommer vara då. Människor frågar mig hela tiden vad jag vill göra när jag blir stor. Som att det är då livet börjar. Som att det är det som räknas i livet. Varför frågar ingen vad jag gör nu? Vad som intresserar mig nu, vad jag älskar just nu? Varför är det så ointressant och oviktigt?

Vi måste släppa våra framtidsplaner. Glömma bort dem för en stund och tänka på vad som gör oss lyckliga nu. För hur kommer jag reagera sen när jag sitter där på min franska balkong, dricker rödvin och äter brieost? Kommer jag vara lycklig då? Eller kommer jag vara besviken på grund av mina höga förväntningar? Jag tror på det sista.
 
Vi måste ta dagarna som de kommer. Njuta av den tid vi är i nu. Vi måste fånga dagen.

AV: MARTINA FORSBERG
myrosevalley.devote.se