Söndagsintervju med Knivlisa

 

 

Hej Lisa! Hur tar du alla dina hoppbilder? HUR? Är du gammal gymnast eller vad är grejen? Är de fejk?
- Haha. Jag hoppar högt på riktigt. Det är oftast andra väldigt duktiga personer som tar dem, och jag kan vara extremt påfrestande när de ska tas och säger var och hur de ska stå, vilken vinkel de ska ha och när de ska knäppa. De hinner ibland bli väldigt irriterade på mig, stackarna, men jag tycker att det är värt. Bra hoppbilder får gärna kosta några vänner och pojkvänner.

Hur tar du emot dig efter en hoppbild? Har du skadat dig när du hoppat?
- Jag har ganska drabbade knän. Och stukat handleden nån gång när jag landat på den.

 

Varför heter du Knivlisa?
- Jag fint-sträckte fram handen för att hälsa på en kille. När han skulle ta handen sa jag "nej jag ville bara kolla på den där!" och pekade på en anteckningsbok han hade under armen. Han tyckte det var jättebitchigt och började kalla mig Knivlisa bakom min rygg. Senare fattade han att jag var snäll och berättade om öknamnet för mig. Det var precis när jag startade bloggen och jag tyckte det var världens coolaste namn.


Vi skrattar ihjäl oss åt dina och Linus (Lisas pojkvän) sömnprat, men jag undrar om du är vaken eller hur det fungerar? Om du är vaken, hur lång tid tar det för dig att somna om igen efter att ha blivit väckt?
- Vi är en fruktansvärt dålig kombo sovmässigt. Jag är extremt lättväckt och han är extremt högljudd. Jag blir väckt flera gånger per natt av att han pratar eller sparkas. Ofta tar det några timmar innan jag somnar om. Är han inne i ett schysst flow är det okej men annars är det rätt irri. Och jag får ju egentligen inte bli arg på honom. Men det blir jag. 



Hur många länder har du besökt?
- 49. Jag vill spräcka 50-gränsen och funderar på att åka till Finland bara för den sakens skull.

Vilket är världens bästa land?
- Jag älskar nog Yemen mest. Mina morföräldrar var med och byggde en skola där på 70-talet och hela släkten har varit där. Jag bodde där när jag var liten, när jag var tonåring och sen jobbade jag där som engelskalärare ett tag.

 


Vad av alla äventyrliga grejer är det knäppaste du gjort?
- Jag och en kompis öppnade en surströmmingsburk på en välfylld uteservering (några hundra pers) en gång. Vi gömde den under en bänk och gick sedan runt och lyssnade på folks reaktioner. ALLA pratade om ”likstanken”, inte många kände igen lukten för de var ju inte norrlänningar. Sedan fick en engelsman reda på att det var jag.

Han: DO YOU FUCKING THINK THIS IS FUCKING FUNNY?
Jag: Yes, pretty funny actually.
Han: I’M GONNA SHOW YOU WHAT FUCKING FUNNY IS!
Jag: Okey?
Han: TELL ME YOUR ADDRESS. I’M GONNA FUCKING POO IN YOUR FUCKING POSTBOX!
Jag: Okey, I’m not gonna tell you my address then..

Sen sa Linus att det nog var dags att gå, stämningen började bli lite hotfull tyckte han.

 
 
Vilken är den roligaste upplevelsen du varit med om?
- Ok. Long story men. Nyårsafton 2006/2007 när jag och Linus åkte vilse med motorcykel uppe i bergen i Vietnam och bensinen tog slut långt från nån sorts civilisation. Vi hittade en by där de aldrig förr sett vitingar, och försökte med tecken fråga om vi fick övernatta där (det var mörkt och svinkallt). Hela byn kallades dit och alla var jätterädda och hotfulla. En person kunde lite engelska och fick agera byns språkrör. GOOD BYE, sa han (det enda han kunde på engelska). Efter någon timme av bönande och bedjande gick de med på att låta mig sova med byhövdingen uppe i bergen och Linus skulle få sova i ett hus i byn. Då började jag gråta. Det låter kanske inte så läskigt men det var det. Så småningom blev de lite snällare och visade att vi fick sova i samma hus, jag med alla kvinnor och han i en säng med alla män. Sen blev det kalas när de fattade att vi verkligen var snälla (typ som med han som kallade mig Knivlisa). De slaktade en gris och en höna och ställde till med världens största fest för oss. Hela byn och vi, hela natten. Vi lyckades aldrig förklara att det var nyårsafton men det var världens roligaste fest.
 

Vad är du rädd för/aldrig skulle kunna tänka sig att göra?
- Tänkte på det nyss, jag skulle aldrig gå in i det där kärnkraftverket i Japan och försöka rädda det från härdsmälta. Men jag bedömer risken för att jag blir tvingad som ganska låg.

Vad gjorde du direkt efter studenten?
- Jag hade drömt om att bo i Stockholm hela gymnasiet (Reds. anm. Lisa bodde i Östersund) och flyttade dit typ dagen efter studenten och jobbade på hemtjänst. Min första "kund" var en som var jättearg och bajsade på golvet innanför dörren när jag kom in men vi utvecklade en god relation.
 

Hur har du gjort för att få jobb på Frida, vad har du för bakgrund?
- Jag pluggade journalistik, jobbade på olika tidningar som Dagen, Mitt i och Expressen. Sen fick jag jobb på Frida förlag och har jobbat på tidningarna här. Glaze, Veckans Nu!, SOLO och nu FRIDA.

 
Hur personlig kan du tänka dig att vara i din blogg?
- Folk undrar ibland hur jag kan outa mitt liv på det här sättet, men jag är ju egentligen extremt oprivat. Jag är ganska feg på det sättet eftersom jag måste ha distans till allt jag skriver, men det är ju lite det som är koncepet. Det skulle liksom inte passa in om jag började skriva om känslor och sånt, om det inte har nån sorts poäng.. Hårfin gräns ibland. Jag skriver ofta inlägg som jag inte publicerar för att jag hinner thinka twice.

 
Hur ser bloggvärlden ut om fem år?
- Jag hoppas fler killar bloggar. Några jag pratat med säger "ja jag vill men då skulle jag börjat för fem år sedan - nu är det för sent, det skulle bara verka bögigt" vilket ju är världens töntigaste ursäkt.

 
Vilka bloggar läser du själv?
- Ketchupmamman.se, Bloggkommentatorerna.se, Spiderchick.nu, Egoinas.se. Och några andra lite då och då.

Är du sådär skön i verkligheten som du ger sken av på din blogg?
- Nej absolut inte, jag är mycket skönare.

Hur många har du lärt känna via bloggen?
- Känna och känna, men 10 stycken kanske.

Läser Linus din blogg?
- Ibland, jag tror att han brukar läsa ikapp nån gång i veckan.
 
Läs Knivlisas blogg här!