KRÖNIKA - "alla barnen har en modeblogg"

Modebloggen är ett fenomen. Inte i hela världen, inte ens i hela västra världen, men utan tvekan i Sverige. Varenda ung tjej i Sverige har en modeblogg. En mening man hör och läser allt oftare, främst i negativ mening. Att ha en modeblogg är mainstream och alla de unga tjejerna drömmer om sex and the city- livet. Alla vill de bli något inom mode, fotografi, skönhet. Alla vill de få respekt och vinna den eviga tävlingen. Eller?

Varför har då varje svensk tjej en modeblogg? Varför Sverige? Är vi flockdjur, vi som alltid går klädda i svart, vill sticka ut lagom mycket (på rätt sätt) och vara lagom alternativa? En fårskock som alltid följer strömmen och vägrar ge upp och inse att vi inte var först med idén och inte gör det bäst; vi kommer aldrig vinna den där tävlingen. Det finns alltid de som är något coolare, något hippare, som har en coolare banner, coolare rubriker, placerar punkterna oftare och på helt rätt ställen, som hittar de rätta skorna, den rätta klänningen och blir tillfrågade av rätt modetidning att jobba som krönikör först. För allt handlar ju om att vara först, till och med i landet lagom.

Den som tycker om att resa utanför Stockholms (Sveriges) gränser, om det så bara är i Skandinavien, eller hela vägen till andra sidan världen, märker (om den vågar öppna de väldigt opatriotiska svenska ögonen som alltid vill se Sverige som något grått och tråkigt i jämförelse med den färgglada, exotiska stora världen utanför) att svenskarna är väldigt, väldigt trendiga. Vi är inte lika coolt avslappnade som fransoserna, inte lika uppklädda som italienskorna, inte lika stylade som amerikanskorna och inte lika alternativa som danskorna i Köpenhamn, men vi är trendiga. Alla. Varenda svensk. Efter ett år utomlands känns det som att komma till en never-ending-fashionshow när man vandrar längst med Stockholms gator. Anledningen är väldigt enkelt och logisk. Här är allt billigt, klädkedjorna är lika trendiga som priserna är låga och vi svenskar vägrar finna oss i att bara the rich and the beautiful ska få vara just det – vackra.

Precis som Anna, fjorton år från Örebro vägrar finna sig i detta, stolt kallar sig shopaholic och köper upp barnbidraget på Gina Tricot (och faktiskt lyckas se väldigt fashion ut) vägrar hon även finna sig i att bara de lyckligt lottade, med rätt kontakter, som bor i Paris, London eller New York, ska få skriva om mode och leva just det där livet. Hon går in på www.devote.se eller www.bubbleroom.se , skapar ett konto och startar sin egen blogg. Och hon bryr sig inte om att klasskompisarna tycker hon är barnslig (fast de antagligen också har varsin blogg, eller kommer skaffa en inom en snar framtid), hon är – som svensk – van att få leva det glamorösa livet (tänk bra studier trots att familjen inte har pengar, jämfört med stackars amerikanska ungdomar, beroende av family money för att komma in på bästa universiteten) trots att hennes familj, uppväxt och hem varit och är helt befriat från allt vad glamour heter. Här i Sverige skapar vi vårt eget liv och våra egna möjligheter.
Det kanske inte leder någonstans. Anna kanske inte blir tillfrågad av www.stureplan.se att blogga för dem på heltid. Hon kanske inte får några som helst kommentarer i sina blogginlägg utan skriver för – ingen alls. Men hon har försökt. För hon hade möjligheten att försöka.

Så i ett Sverige där modebloggarna frodas och nya tillkommer varje dag, kan man sticka ut? Kan man bli något extra eller är det så mainstream som kritikerna tycker om att påstå? Det finns inte plats för alla inom bloggtoppens topp tio. För att hamna där måste man lyckas vara något alldeles särskilt. Konkurrensen är desto svårare i och med det enorma utbudet. Och det finns väl inget negativt att säga om det? Agnarna skiljs från vetet, som man så fint säger, och någon dag kanske Anna ger upp, slutar blogga, klipper sitt nittiotals grunge hår och skaffar sig ett jobb. Men hon hade chansen att försöka, för det har man i Sverige. Kanske är vi alla får i en fårskock, men vi är i alla fall får som förstår att vi kan göra det vi vill, oavsett bakgrund, umgängeskrets, ålder och bostadsort.

Skribent: Kajsa