finaste M

En dubbelbild som får sammanfatta helgen vi just lämnade bakom oss. Den startade med att jag avslutade mitt näst sista projekt på skolan, stod på den där scenen för sista gången med ljusgrön ansiktsmask, kattnattlinne och Tennessee Williamsdramatik. Ett visst mått prestationsångest och känsla av stagnation, men vad tusan. Sådana är väl de där processerna. Som om det inte var nog med teater efter att ha sett nio andra redovisningar for jag och Mattias till Folkan och såg fantastiska Fragmente. Norén at his best. Svartaste svärtan, svartaste humorn, storartat spel och strålande dialog. Och så vidare till en klubbstuga med releasefest för coolaste hårdaste indiesyntharna i Vanligt folk. Lördagen var det affischfotografering och trailerfilmande av Pennys nya projekt i vårt vardagsrum. Kletigt fetsmink och så roliga skådisar att jag som filmade skrattade så mycket att kameran skakade och jag blev tvungen att lämna rummet tills jag lugnat ner mig. Jag var så slut efter detta (film-/fotosessionen alltså, inte skrattattackerna) att jag trodde jag aldrig mer skulle bli pigg igen. Men efter att ha fått vara med finaste Mattias, sovit lång tupplur och ätit två (2) gånger på Hagabion ordnade saker och ting upp sig. Söndagen var smoothiebrunch, solpromenad, långhäng på Victors kaffe med hjärtskummat kaffe, apelsinläsk och sötsaker och ännu mer innovativ och gripande scenkonst på scenskolan. Vill aldrig att de där helgerna ska ta slut. Men det kommer nya. Nu planerar jag och Linn det sista inför repperioden med Invasion!, på torsdag fyller jag år och sedan kommer ett påsklov som har all potential i världen att bli farligt fantastiskt. Och nu kan vi väl säga att det är vår?