En tid att sörja, en tid att dansa. En tid att vara säker, en tid att chansa. En tid att tiga, en tid att tala. En tid att älska, en tid att hata.

  Studentmössornas Rolls Royce!     Jaa, hej på er. Tänkte titta in här lite grann och hade väl egentligen inget att skriva om utan ville mest bara bevisa att jag fortfarande lever. Inget speciellt har hänt sedan jag kom hem från Alperna utan har mest tagit det lugnt och träffat vänner, ätit glass, njutit av solen och hållit på med de sista skolarbetena för denna skoltid och imorgon är äntligen mitt gymnasiearbete helt klart. Jag kan inte fatta att det endast är 23 dagar kvar till studenten nu och nedräkningen och förberedelserna pågår för fullt! Från början var det tänkt att studentfesten skulle hållas på en krog nere i hamnen, men nu verkar det som att den är helt flyttad till en krog i stan... Jag tycker nu i förhand att det inte låter lika mysigt som att vara nere i den somriga hamnen som man annars spenderar så lite tid i. Vi får väl se hur det blir, ska försöka att inte döma i förväg för det kan ju faktiskt bli bra det här med även om jag inte är så överförtjust i den krogen. Och sen kommer ju balen som jag längtar så efter, att få se alla i sina vackra klänningar och kostymer (fast min klänning är ju dock snyggast eheh) och alla schyssta bilar. Ja, det är en del att se fram emot just nu och det känns bra.      // Cecilia