Jobb update...

Intervjun gick bra! Nu är det bara att hoppas på det bästa!   Jag har kommit underfund med att jag tänker för mycket på olika saker. Det kan vara saker som jag oroar mig över, det kan vara saker som jag inte vill att någon annan ska veta, det kan vara att jag inte vill visa att jag för stunden känner mig lite lost i mig själv. Jag har så svårt att få ur mig saker och berätta för folk hur jag egentligen mår. Och det finns bara två personer att skylla på att det blivit så.   Exet är ett utav dom, han fick mig att sluta lita på folk. Han fick mig att tvivla att ens någon bryr sig om hur man egentligen mår på riktigt och hur många gånger jag än tänker att jag duger som jag är och hur många gånger jag än tänker att den tiden är förbi så kommer det bara krypande vissa dagar. Jag hittar liksom ingen lösning på det här problemet. Jag bara känner inte igen mig själv, vet inte i vilken riktning jag ska börja för att få ordningen på alla dessa saker och jag önskar att det kunde bli bättre snart så jag kan börja må bra igen! Jag tror inte många förstår hur det känns att må så här. Man känner sig så ensam även fast man vet att sina när och kära finns precis bakom hörnet som kan gråta ut hos. Jag vill kunna släppa ut allt men jag vill också kunna visa mig stark. För jag har bestämt mig att ta mig ur det här om så mitt hjärta behöver bli brustet en gång till så är det värt det. Ett sätt att lätta trycket är ju att skriva här och det gör jag väldigt ofta. Det kanske blir tjatigt men detta är en plattform där jag känner mig bekväm med att skriva om mina känslor för jag finner det enklare att uttrycka saker i text än i ändlösa diskussioner.