I say ya kill your fears and fly, fly, baby don\'t cry.

En gång i tiden var man stark, man gick genom livet långa korridor med ett självförtroende som ingen kunde slita ner och man kände sig oförstörbar. Men så kom tvivlet tillbaka och man kände mig inte lika säker längre. Man log och sa att man mådde bra men ett hjärtskärande skrik fanns alltid under ytan. Man ville visa sig stark och ville inte släppa in någon för nära, i rädslan för att ännu en gång få sitt hjärta krossat.   Mardrömmar som man glömt bort kom tillbaka och ännu en gång visste man inte var man skulle ta vägen. Man kände sig inte hemma någonstans, man ville bara vara ensam och gråta ut all smärta. Ett tag var man rädd för att explodera, men som en vis människa sa en gång: Bättre låta bägaren få skvätta lite här och lite där än att den rinner över och stå där helt förstörd. Man skvätter ur bägaren för lite, det borde göras oftare. Men det där med känslor är svårt och många håller nog med. Man vill inte dela allt med vem som helst och det tar tid att få tillit till människor i sin närhet.    - I say ya kill your fears and fly, fly, baby don't cry.