Detta, mina vänner är något som blivit omdebatterar ganska flitigt de senaste veckorna. En del är starkt emot, andra är mer öppna för det men jag tror den gemensamma nämnaren för alla är att de diskuterar etiken och moralen i det hela. En del påstår att det föder en slags människohandel - något som faktiskt är förbjudet enligt FN. 

Personligen kan jag tycka surrogatmödraskap är något väldigt vackert och fint. Att någon är villig att ge någon det som de kanske längtat efter så länge men som då kanske inte är möjligt pågrund av olika hälsofaktorer. Har man provat allt från hormon behandlingar, provrörsbefruktning till inseminationsförsök, så kan jag förstå sorgen i att aldrig kunna få sitt eget barn. Det finns ju också adoption, det är ju också en väg till att inte gå miste om att få ett barn, ett ljus som man skulle älska till månen och tillbaka. Men de finns ju de som inte vill eller kan adoptera av olika skäl.

Men, om någon i min närmsta krets inte skulle kunna få barn på naturlig väg, jag skulle lätt kunna ställa upp på att vara surrogat. Utan att ens blinka två gånger. 

För sådan är jag. Ni får döma mig. Men så tycker jag, enligt mig är det inte omoraliskt eller oetiskt. Det är snarare något väldigt väldigt vackert.