Ni vet den där känslan som börjar i magen?

Den där bubblande lilla glädjen som sedan sprider sig sin väg genom kroppen för att sedan ta över och får dig vilja hoppa och skrika utav total eufori?

Vi har nog alla känt det, av olika orsaker. Och just så, just nu, känner jag för tillfället. Jag är så glad att jag kan inte låta bli att le. Jag är så glad att jag ligger och ler för mig själv i sängen.

För tankarna tas upp av något som jag inte kan beskriva som något annat än total lycka. Jag vill hålla fast vid denna känsla hela livet, jag vill le så här mycket varje dag. Jag vill ha leendet lekandes i mungiporna varje minut. Jag vill bita mig själv i läppen och tycka jag själv är löjlig för att leendet på mina läppar inte försvinner. Jag vill inte att det ska ta slut. Och kanske gör det inte det.

Det kan bara tiden utvisa. Men jag hoppas verkligen att denna känsla inte försvinner.

Kanske ska man säga till sig själv att sluta, kanske ska man säga åt sig själv att det räcker nu.

Men det tänker jag inte. För det finns ingen anledning till det. Jag vill le och vara glad och då kommer jag vara det! ^^