1:a December imorgon, men var är snön?

Ja, ännu en gång ber jag om ursäkt för att jag inte hunnit blogga så mycket. Men som vanligt finns ofta inte inspirationen till det. Just sitter jag och väntar på mamma så vi kan sätta upp julbelysningen utomhus. Det är ju trots allt första advent på söndag. Den här hösten har gått förbaskat fort. Men så är det ju numera. Allt bara svischar förbi. Det är knappt man hinner känna efter i varje årstid längre innan den är över. Vi hade en helt otrolig första sommar och höst här ute med mycket skratt men även lite gråt. Det här stället kommer alltid hålla en speciell plats i mitt hjärta. Så mycket som hänt här, så fina kvällar som man hade i somras, så många mysiga pratstunder inne i den lilla stugan. Oavsett var jag än kommer befinna mig så kommer jag alltid kalla det här mitt hem. För det är precis vad det är. Minnena ersätts av nya men jag kommer alltid kalla det här stället för mitt hem.