Mr Pink

När jag för ett tag sedan sett en av Kents sex konserter i 3Arena i Stockholm hade jag i väntan på mitt tåg på kvällen nästa dag onödigt mycket tid på mig i huvudstaden och framåt eftermiddagen kom jag på att jag inte var alltför långt från Rosa Bussarnas kontor på numera Upplandsgatan. Jag var där en gång i somras och jag ville köpa den bok jag sett att den kommit ut och som handlar om Rosa Bussarna och inte minst företagets grundare Anders Eriksson. Då i somras var jag på väg att bege mig ut till Strawberry Arena för att se Bruce Springsteen och med rådande väskförbud vid större evenemang kunde jag då inte köpa med mig boken. Nu kunde jag få en ny möjlighet, tänkte jag, och jag tog mig uppför backen från Sveavägen till alltså Upplandsgatan sedan jag ringt och kollat att kontoret var bemannat. Jodå, det var det och Anders som svarade på mobil när jag ringde dit var på ingång. Bara kontoret är en upplevelse i sig. Det är som en smärre djungel med växter och mycket är målat i rosa. Jag bjöds snabbkaffe i rosa kopp och snart kom Anders. Jag trodde han skulle komma körandes i ett rosa fordon, men han kom på en cykel – som sannolikt även den var rosa. Nu blev det, liksom i somras, en god stund att prata med Anders och jag såg till att skaffa på mig boken som i mångt och mycket handlar om Anders himself, men förstås också om Rosa Bussarnas uppkomst och resor med dem. Angelica Rodriguez har skrivit boken, men det är Anders historier som är nedtecknade – och även en del från andra som kört för företaget. Det blev lite läsning på tåget hem och sedan läste jag vidare under några fina tidiga vårdagar i april när man ju faktiskt kunde sitta ute och njuta av solskenet. Att Anders är påhittig och full av överraskningar visste jag, men det som finns med i boken är så mycket att man häpnar. Det är allt från hyss och upptåg i barndomen och pranks på arbetsplatser där Anders jobbat till sådant som hänt på resor – med och utan rosa bussar. En del av dessa upptåg känns så vådliga att man kan känna sig förundrad över att Anders klarat sig med livet i behåll medan andra påhitt är mer beskedliga. Det var mycket underhållande läsning och boken är definitivt ett boktips, vare sig man träffat Anders eller inte. När jag var inne på kontoret i somras sade han att han varit och cyklat baklänges en rejäl sträcka dagen innan (dock inte i trafik) och när jag tillsammans med en medresenär hälsade på Anders vid hans dåvarande hus någonstans vid kusten (tror jag) norrut gick han på lina i trädgården. När jag nu var där på kontoret i mars i år skulle han två dagar senare fylla 82, men han hänger fortfarande i de ringar som finns på kontoret och de som tydligen finns uppe i hans lägenhet ovanför. Anders har som devis att man aldrig ska sluta leka och det lever han verkligen upp till. Jag har åkt med Rosa Bussarna ett antal gånger genom åren och har träffat på Anders på diverse olika ställen. Han mötte väl upp den stora gruppen i Egypten på min första resa 1996 och han har varit med en tidig morgon på Arlanda när det skulle bära av till Sydamerika och ombord på bussen när resan skulle gå från Stockholm till Baltikum och vidare i Östeuropa 2018. Två gånger som jag åkt har Anders själv varit med på hela resorna, dels till Etiopien och Seychellerna för tio år sedan lite drygt och dels i Filippinerna, vilket torde ha varit senare. Det klistras rosabussdekaler lite varstans då. Att han är överraskningarnas man kan jag skriva under på för när jag fortfarande satt fast i min lägenhet i Santa Maria på Kap Verde 2021 ringde Anders plötsligt upp på Messenger och han och de andra två som var med i bilen där han befann sig sjöng för mig på födelsedagen. Då hade han väl sett på Facebook att jag fyllde år och skulle överraska trots att jag bara är en av alla tusentals som åkt med Rosa Bussarna. Och för ett par år sedan såg jag att jag hade ett missat samtal och hörde ett intalat meddelande. ”Ring! Det är viktigt!” hade Anders pratat in. När jag ringde upp visade det sig att han ville gratulera på namnsdagen. Han hade sett att det var Kjell i almanackan. Anders känns väldigt livsbejakande och levnadsglad och hans sätt har säkert inspirerat många under både resor och i andra sammanhang. När hela resebranschen svajade under den pågående covidpandemin tvingades förstås även Rosa Bussarna ställa in ett stort antal resor. De som bokat resor som blivit inställda fick pengarna tillbaka och till med lite ränta! De flesta valde dock att låta pengarna stå kvar och invänta bättre tider och möjlighet att resa då. Nu är Anders aktuell som en av åtta kandidater till att bli lyssnarnas val som Sommarpratare i sommar. Även om jag redan nu genom boken fått många anekdoter och stories skulle jag gärna vilja höra honom sommarprata och har förstås lagt min röst på honom. Det går att rösta i några dagar till så jag länkar till info om det nedan (med ett klipp med Anders där han flaggar för sig själv i ärendet). En sak jag saknade i boken var förklaringen till varför bussarna en gång i tiden började målas rosa, men det kanske Anders berättar i det eventuella Sommarprogrammet. Om inte får jag fråga honom nästa gång jag träffar honom. Så var det då boktipset. Boken heter Rosa Bussarna – och han som aldrig slutade leka, skriven av Angelica Rodriguez. Var man eventuellt kan få tag i den i övrigt vet jag inte, men den finns i alla fall att köpa på Rosa Bussarnas kontor till rimlig peng. Länk till klipp med Anders och om hur man röstar på honom som Sommarvärd: https://www.sverigesradio.se/artikel/kandidat-lyssnarnas-sommarvard-2025-anders-eriksson Och P.S. När jag lägger ut detta inlägg är det skärtorsdag 2025. Kan det finnas en lämpligare dag att skriva om Rosa Bussarnas grundare, Mr Pink om man så vill, än just en sådan dag? Jag tänker då förstås på skär som synonym till rosa... D.S.