Double feature - 2023 och 2024 i backspegeln

Det blev inte att jag skrev nån årskrönika förra året. Jag vet inte varför det blev så, jag var väl upptagen eller oinspirerad eller nån annan ursäkt som egentligen är ganska dålig. Jag vill ju kunna se tillbaka på år som gått, och vartenda år här har blivit dokumenterat sen 2011, och var annars ska jag ens skriva en krönika/sammanfattning som denna? Instagram är för obekvämt. Facebook hänger ingen på. Inte för att nån läser här heller men… hur som helst.    Det får bli en dubbel i år helt enkelt. Jag ska försöka minnas bäst jag kan. För jag vill kunna minnas i framtiden också. 2023 Nyåret 22/23 firades med Elvira och Miriam, ett tag också Nadia och Leo, i Miriams lägenhet. På tolvslaget stod vi i Pildammsparken, det regnade, mycket. Relativt lugnt och skönt annars. Och inget speciellt hände i januari utöver att jag som vanligt engagerade mig i nationella uttagningar till Eurovision. UMK, Finlands uttagning, var riktigt bra det året och man önskar nästan att några låtar som tävlade då hade ställt upp något annat år istället då motståndet inte var lika mördande. Men, man kan ju åtminstone säga att de valde rätt låt.    Hela vårvintern och våren präglades väl av det egentligen. Jag såg Mello för första gången live till exempel, eller ja, genrepet i arenan vill säga. Det var den deltävlingen Loreen tävlade i, den där som aktivister från Återställ våtmarker hoppade framför kameran i, om ni minns?    Samma helg såg jag också The Cavern Beatles igen, första gången på nästan 10 år. Återigen önskade man att publiken hade en lägre medelålder eller i alla fall lite mer energi, för det hade bandet förtjänat. Men det var kul att se dem ändå.    I mars kom Becs på besök! Vi firade St Patricks day med steak pie och grön pärontårta. Gick vid havet. Det var typ det.    April, hände det nåt mer kul utöver födelsedagen? Instagram påminde mig om att jag var på Brads spelcafé med Birte, och att jag jobbade på påsk men ändå lagade en lax- och spenatpaj. Men ja, jag fyllde som sagt år också. Hade knytkalas hemma hos mig och det blev en salig blandning av folk, både från jobbet och utanför. Lagade vegansk jordgubbstårta. Minns att jag var så rörd och tacksam den dagen.    Efter det började typ två veckors ledighet med valborg i Göteborg, en sväng till Thai Silk i Borås, och sen! Jag tror det var 3 maj, satte jag mig på ett nattåg mot kontinenten. Stannade i Bryssel nästa natt, men fortsatte därefter till Liverpool och Becs föräldrahem. Ensam den här gången, men det gick hur bra som helst. Förutom att jag knappt fick se nåt av Bryssel då, på grund av förseningar.    Anledningen till resan var förstås Eurovision. Och herregud så kul det var. Dyrt med alla tåg- och taxiresor mellan Becs hus och Liverpool innerstad, och inte så gott dricksvatten, men vad gjorde det? Liverpool var toppen som värdstad, jag fick träffa massa artister, bland annat mitt hjärtas favoriter Joker Out, jag fick se dem både i the Lush Lounge och på Euroclub, för i år fanns det en Euroclub, den var öppen för vem som helst som köpte biljett, och det var svinkul. Stor scen, två stora dansgolv. Jag stortrivdes. Såg semifinalerna både i arenan på genrep och på TV i Eurovision village, i solnedgången över Merseyfloden. Finalen i en lägenhet i city som Gabe flyttat till under veckan. Och så vann ju Loreen hela kalaset så tävlingen hamnade i Sverige året efter. Det var blandade känslor för vi hade alla hoppats på en finsk vinst där och då, men svenskt arrangemang innebar att det potentiellt kunde hamna i Malmö – så gott som hemma i mitt vardagsrum. Vilket också hände, men det fick vi inte reda på förrän i juli, mitt under semestern.    I övrigt i maj slutade min kollega Yuppi på avdelningen. Det var tufft, och hela sommaren drogs vi sen med vikarier i hennes ställe, innan Micke äntligen tog över hennes plats ordentligt.    Innan semestern drog igång hade jag anmält mig till att vara med i LO:s sommarkampanj för unga, där vi förtroendevalda och aktiva gick ut på stan för att informera framför allt unga och sommarjobbare om att facket finns och att arbetare har massa rättigheter att tacka dem för. Minns det var superkul, man bondade bra med de andra i sin värvningsgrupp. En av dem, Dennis, blev till och med aktiv på regional nivå i Kommunal – han kommer återkomma senare.    Semester och hela familjen samlad. Slottsskogen, Borås, Alingsås. Blåbärsplockning. Björnbärsplockning för egen del väl hemma i Malmö sen. Ett besök av Olivia! Ett annat av Becs där vi drog till Köpenhamn! Minns så många varma dagar och vackra kvällar där i augusti-september. Sommaren blev riktigt lång, vet jag badade i havet med Elvira den 7 september och det var så varmt i vattnet att man typ inte ens behövde tveka innan man doppade sig. Innan det hade jag hunnit med en weekend i Göteborg med spex och 400-årsjubileum med fyrverkerier. Så gick hösten, och jag åkte en sväng till Stockholm för att se Joker Out på Fryshuset. Insåg att jag nog var för gammal för att köa utomhus en del dag, men jag fick i alla fall stå längst fram. Det är jag väldigt glad för.    Vad mer hände under hösten? För mig personligen alltså, inte att typ Israel började slakta palestinier utan nåde, i långt större skala än någonsin tidigare. Jag minns inte att det hände särskilt mycket. Jo, en grej, vårt nya schema började gälla i oktober. Borta var tredagarshelgen, inne var istället halv tisdag var fjärde vecka. Ingen var riktigt okej med det, men det var direktiv från EU, så vad skulle man göra.    Sen blev det december och jag var på sista julfesten med jobbet (utan att jag visste det då), bakade lussekatter med Birte, och i vanlig ordning åkte upp till föräldrarna för att fira själva julhelgen. Det blev ingen lång visit dock, åkte tillbaka redan på juldagen det året. Jobbade mig igenom mellandagarna, jobbade även nyårsafton, innan jag åkte över sundet för att fira in nyåret i Köpenhamn med Elvira. Vårt tredje nyår tillsammans. 2024 Så, i år då! På tolvslaget stod jag och Elvira på gatan utanför klubben Culture box, det regnade, igen, och vi såg knappt några fyrverkerier pga gatljus och byggnader i vägen. Inomhus var det inget fel på musiken, men helvete så trångt det var. Blev på riktigt rädd att brandsäkerheten inte var på topp. Speciellt med tanke på att man fick röka inomhus där. Vid sådär halv två hade vi fått nog och hann precis med tåget vid Nørreport, det var tur för nästa tåg, om en timme, var redan listat som inställt.    Och sen då? Vad hände ens i våras? Jag planerade min 30-årsdag, det var nog mest det. Ville hålla ordentlig, stor fest, på lokal. Var på möte på Malmöpalatset och insåg att det inte alls vad min grej, än mindre i min budget. Det är svårt att jobba i välfärden och samtidigt vilja lyxa till det lite, lol.    Jo, en annan grej hände! I februari var jag över sundet för ett första besök på Hotel- og Restaurantskolen. Ett möte med en studievägledare, en nyfikenhet som stärktes. Birte hade tipsat mig om att man kunde gå yrkesutbildning i Danmark, med massa praktik, avlönad sådan. Och de hade dessutom en med inriktning på mat och näring? Det lär ju perfekt.    I mars blev det i alla fall lite fart på saker. Jag åkte på utbildningsdagar med hotellövernattning utanför Helsingborg tillsammans med Kommunals ungavdelning – lett av Dennis från sommaren innan ni vet? Så kul överraskning att träffa honom där. Och så synd att jag inte kan vara mer på fler aktiviteter som den igen, då övre åldersgränsen går just vid 30 och jag med stor sannolikhet ändå ska gå ur kommunal snart, då jag byter bransch. Men ja, de två dagarna var i alla fall väldigt kul, god middag i restaurangen, och jag minns vi spelade maffia och gick ”spökvandring” i lokalerna när mörkret smugit sig på. Man kände sig som 12 år igen.    Mars bjöd på konserter också! Joker Out på Moriskan, och Jonathan Johansson på Slagthuset. Den senare med sittande publik, och det passade stundtals inte alls. Till Jonathan vill man ju dansa!    I mars fick jag också en ny chef äntligen, eller det kan ha hänt tidigare, jag minns inte. Men det var skönt att få en efter flera månader av antingen vakant tjänst, eller en som började men slutade lika snabbt. I mars (tror jag? Det måste ha varit i närheten av våffeldagen) hittade jag också ett påskägg i finska eurovisiondelegationens äggjakt; tre ägg gömdes i tre olika städer i Europa: Malmö, Madrid och London – och jag hittade Malmöägget. Jag vann biljetter till genrepet av första semifinalen, men jag har egentligen Becs att tacka till stor del, det var hon som skickade videoledtråden bara någon minut efter att den hade lagts ut, och jag kände snabbt igen var i stan det var någonstans. April. Började hänga på lokala Kommunalkontoret en gång i veckan och slapp de konstiga tisdagarna. Väldigt skönt och välkommet med ett sånt avbrott varje vecka. Det innebar också att varannan måndag blev ledig då min lediga tisdag försvann.    Sen kom såklart 30-årsdagen! Jag firade på flera sätt, på själva dagen med en tur över till Köpenhamn där jag besökte Glyptoteket, fick massagebehandling och bodde på hotell. Fick sällskap av Emil. Sen, dagen efter, med fest på Miriams café. Vi blev väl kanske 15 stycken i slutändan? Ändå ett okej crowd. Återigen folk från alla möjliga håll, men ca hälften från mitt jobb. Vi åt lasagne, hade quiz, åt tårta, dansade. Återigen oerhört rörd över att ha så många finna människor i mitt liv.    Sen blev det såklart valborg igen, den firades som brukligt i Göteborg, och detta år med riktigt fint väder! Det uppskattades. Maj och Eurovision på hemmaplan. Som *kunde* blivit så bra, om inte om varit. Om inte EBU varit ynkryggar. Om inte fler andra sändningsbolag protesterat och sagt ”är Israel med så är inte vi med”. Men Israel var med, och Malmö protesterade i långa tåg och med Palestinaflaggor från fönstren. Publiken i arenan buade och vände ryggen till, så även jag. Polisen svarade med extra uppbackning från Danmark, pansarfordon syntes på gatorna. En sådan sorg det var, att ha varit så stort fan av något i hela sitt liv och att äntligen ha fått uppleva det arrangeras i staden man bor i, men sen inte kunna snacka om det med stolthet? Istället behöva skämmas, smyga med det. Dessutom kändes inte den personliga gemenskapen helt så tight som den varit året innan, när tre av fem som bott tillsammans året innan (Oona, Charlotte, Becs) inte ankom staden förrän det nästan var final, bland annat på grund av att de inte kände sig säkra i staden, och Gabe i sin tur blivit mer och mer populär under året (tack vare sin youtubekanal) så alla ville umgås med honom och han hade fullt upp med att följa repetitioner från presscentret. Vi gled isär helt enkelt. Även om vi sen alla sammanstrålade i arenan på fredagen, och hade ett supermysigt watchparty hemma hos mig på lördagen, kändes det ändå inte helt 100%. Min största sociala sällskap under veckan blev nog istället Ari, en kompis från Australien som jag känt sen 2017-18 säkert, men inte träffat förrän nu. När alla andra drog i Gabe, fanns alltid Ari där.    Nej, jag borde inte bara klaga på Eurovisionveckan/veckorna egentligen. De var fyllda av oerhört många fina stunder också. Många nätter på Euroclub. Malmö museum med Ari och Gabe. Två turer till Köpenhamn där jag dels träffade andra fans från en annan discordserver, dels lekte turist med Ari. Maike som vill kolla finalen hos mig istället för stället hon bodde på för hon hade hängt hos oss kvällen innan och gillat the vibes. Internskämt mitt i natten. Kal! Fina, gulliga Kal. Som jag hade lärt känna året innan i Liverpool, som kom tidigt till stan och hade tid att gå på min födelsedagsfest, och åkte hem så pass sent att han kunde hänga med mig på söndagskvällen efter finalen. Picknick för Maikes födelsedag och pizzakväll hos Selma samma söndag. Trots allt kaos med osäkra gator, trots tårar över Nederländernas diskvalificering, så vill jag minnas veckorna för all den kärlek som delades. För som Bambi Thug sa, love will always triumph hate. Nåväl. Nåt mer i maj sen? Inget viktigt vad jag minns. Knappt i juni heller. Loves födelsedag firades väldigt litet och lugnt för en gångs skull. Året innan hade det varit Taylor Swifttema och jag hade känt mig otroligt malplacerad. Då var det skönare nu.    Nej, det hände inte så mycket mer i de närmaste veckorna än att det blev semester, en korthuggen sådan, uppe i Göteborg med besök på Tjörn – akvarellmuseet och Pilane skulpturpark, sedan stadsmuseet och Röhsska i Göteborg, spinneriet i Rydal, sen några små gallerier med Olivia i Varberg. Många museer blev det! Men semestern var som sagt kort, och den blev tvungen att bli det för 2 augusti jobbade jag min sista dag (med en så gullig avtackning, jag grät floder), och 5 augusti blev jag istället tjänstledig för att börja på samma skola jag varit på studiebesök på i februari. Jag lärde känna en helt ny klass, fick nya fantastiska lärare, började tala ett nytt språk och blev helt okej bra på det förvånansvärt snabbt, lagade mat mesta delen av min tid istället för att städa, och eftersom teorinivån låg på i princip gymnasienivå var allting väldigt lätt. Jag trivdes som jag aldrig trivts förr. Bondade snabbt med klasskompisarna; redan efter första veckan gick vi på skolans fredagsbar och drog sen vidare till stan för att käka finburgare och bara hygge oss, som de säger på danska. Det var jag, Joy, Patrick och Tanya första dagen, men även Mads, Jonathan och Riza (och ev nån mer som jag glömt?) hade hängt med oss på fredagsbaren. Patrick och Mads blev tyvärr två av åtta som hoppade av någon gång under terminen dock. Av totalt 18 elever från början. Det är lite synd, jag saknar dem alla.    I augusti åkte jag även upp till Stockholm en helg för att fira Birna som blev 10 000 dagar gammal. Mycket roligt, trots att jag knappt kände någon förutom Birna själv innan. Många trevliga samtal, många bra connections. Badade i badtunna. Njöt av vädret.    I september var det fokus på att hitta praktikplats, men vi lagade också den måltid som jag tänker på mest nu i efterhand och längtar tillbaka till: osso buco. Kalvskanksgryta. Himmel vad gott det var. Vi gjorde också vårt första projekt med mat för en särskild grupp, övade oss på näringsberäkning, arbetsplan, receptskrivning. Jag var även i Göteborg, såg spexet, och firade mammas 65-årsdag med en promenad på Hönö, i vad som skulle bli årets sista helg med sommarväder. Väl hemma blev det sen tvära kast till höstkänsla när hela klassen åkte på utflykt tillsammans med Huvudförlopp 1 för att plocka svamp.    I oktober gjorde vi mat för äldre, vill jag minnas. Det var också Köpenhamn kulturnatt, viken gärna hade fått bli förlängd till kulturweekend enligt mig, det fanns så mycket att göra och se men vi hann bara tre museum innan kvällen tog slut. Eller ja, tiden för kulturnatten i alla fall, jag och Joy fortsatte natten på dansgolvet inne på Old Irish. Det skulle inte bli sista gången vi var där.    Men, more importantly, i oktober åkte jag till spanska solkusten! Alla skulle ha minipraktik, och min landade i Spanien, tack vare skolans kontakter och Erasmuspengar. I två veckor var jag i köket på ett hotell, och det var både chill men hårt jobb på samma gång. Tampades till exempel med ett riktigt jobbigt lårskav större delen av tiden, pga värmen och fukten. Stod vid arbetsbänkar som antingen var lite för höga eller för låga. Svor åt diskmaskinen som inte diskade ordentligt och diskbänken som var så dåligt designad. Hackade kilovis med grönsaker för hand. Men! Skrattade med kollegorna, kände mig väl omhändetagen, fick gratis måltider. Blev bjuden på utekväll av en kollega, och till grannbyn och restaurang av densamma. Det var fantastiskt gott, spansk-japansk fusion.    Hemma igen övade vi för slutprovet, fileade fisk, lagade kyckling tagine och massa olika pastarätter. Och så blev det plötsligt november. Skolmässigt var det mycket fokus på att lära sig första hjälpen. Även förberedelse för examen i antingen danska eller naturkunskap – det visade sig bli danska. Många, många textanalyser. Vi hade också besök av en gästlärare som fokuserade på baljväxter. Jag såg Isak Danielson live för första gången och frågade mig själv varför inte det skett innan. Hade en utekväll med Joy, Jonathan och Patrick på en bodega nära skolan; en där man fick röka inomhus vilket resulterade i stark röklukt i både jacka och tröja därefter. Ovant, men i och med att den kvällen var superkul gjorde det ingenting. Dock blev det sista kvällen innan Patrick hoppade av utbildningen. Väldigt märklig känsla att han var med så pass länge utan att faktiskt avsluta. Nästan alla de andra hade liksom hoppat av i löpet av de första veckorna.      Jag såg även Crying Day Care Choir live igen, första gången sen 2022. De spelade massa ny musik som de skrivit till TV-serien Från Insidan, men vid tidpunkten för konserten hade många avsnitt ännu inte kommit ut. Det kändes exklusivt.    Det blev december, och examen i danska. Fick högsta betyg, men svårighetsgraden var typ på högstadienivå nästan. Kändes dock ändå bra. Hade sedan julbaksdag där hemma med Elvira, lussekatter och tryfflar, några dagar innan hade vi haft julbaksdag även i skolan, och jag lärde mig att danskar, likt amerikaner, har mycket mer fokus på småkakor på jul än vad vi har. Svenskar bakar lussekatter och pepparkakor, men sen gör vi ju godis istället. Danskarna såg rätt frågande ut när jag berättade om knäck, haha.    Efter examensdagen gick jag, Joy, Jonathan, Mubaarik och Riza ut på stan, först till en bodega, sen till ett litet mexikanskt hål i väggen med svingod mat, vidare in till centrala stan och en irländsk pub som inte var Old Irish, men sen hamnade vi till sist där ändå. En underbar helkväll och halv natt.    Sista två veckorna i skolan fokuserades främst på slutprovet, men innan det hann jag provjobba lite på min kommande praktikplats också. Förutom att jag behöver ta tåget kl 6 varje morgon, tror jag att jag kommer trivas rätt bra där. Det verkar vara ett skönt gäng. De lagar skolmat till alla kommunala skolor i Köpenhamn, 6000 portioner varje dag. Jag börjar på riktigt den 6 januari, trettondagen är inte en helgdag i Danmark.    Jag klarade slutprovet, och åkte upp till Göteborg för julfirande och kunde stanna i över en vecka för första gången sen typ. 2018? Sen innan jag började jobba fulltid i alla fall. Det är så sjukt att jag har jullov nu när detta skrivs, mitt första regelrätta jullov sen gymnasiet. Ingen jobbig tenta som lurar runt hörnet. Ingen pengakris pga arbetslöshet.    Det mest spännande som hände nu under sista Göteborgsvisiten var att träffa min moster och faster med sina respektive igen, det hade gått flera år sen sist. Även min kusin på pappas sida, där kan jag inte ens komma ihåg när senast var. Det kan mycket väl ha gått typ tio år där, så sjukt.    Men nu är jag hemma. Kom hem igår kväll, då jag skrev allt detta. Idag kommer Olivia ner, och sen, om vädret tillåter, ska jag över till Köpenhamn tillsammans med Elvira, möta upp med Joy, och fira in tolvslaget i Jonathans lägenhet. Säcken knyts, på nåt sätt. Om de inte stänger bron på grund av storm då förstås. Risken finns ju. En sista grej vill jag säga innan jag avslutar dock. Det har inte bara varit guld och gröna skogar med den här hösten, framför allt är det byråkratin som gett mig huvudvärk. Det faktum att man är svensk medborgare som bor i Sverige och bara pluggar i Danmark, inte jobbar, och därför inte kan få någon typ av personnummer, och därför inte heller deras e-legitimation. Eller att danska skolor fungerar annorlunda än svenska, så det ska till en massa fler dokument för att CSN ska godkänna utbetalning. Tror jag gick minst 1,5 månad innan jag ens fick ett beviljande. Eller, att alla arbetsgivare förutom kommunen i Köpenhamn ger en vuxenelevlön om man är över 25; i kommunen måste du först bevisa att du har relevant erfarenhet.    Men, allt är löst nu. Hoppas jag. Mitt enda lilla bekymmer är om min kommande praktik vill ge mig semester då jag dels ska se kent i Stockholm i mars, och sen några veckor senare, Indochine i Nantes på långfredagen. Och hur blir det med Eurovision nästa år? Ingenting känns självklart där. Jag tror faktiskt inte jag kommer åka på det, hur mycket det än smärtar mig. Men, inget skrivet i sten än. Vi får se.    Det känns så skönt att det här blev året då jag vände riktningen på mitt liv. Kände att det hade mål och mening igen. Jag passerade 30, och allt blev bara bättre. Låt oss hoppas att det fortsätter så.