Just nu är vi på Bjuvs BK för vi har tävlat. Redan i morse när klockan ringde kände jag för att skita i det för kändes roligare att sova... Men ångra mig och bestämde att vi skulle köra. Genast blev vi väldigt på och vi körde iväg.

Tillslut hittade vi hit och gick in och anmälde oss. Kände att detta var en bana för oss så det kunde gå vägen. Vi hade banvandring och sen skulle vi köra igång. Vad fick då jag för mig att göra? Jo, att träna sitt, stå, gå runt och 1,2,3 sitt bakåt på parkeringen för det har krånglat för oss sista tiden. Trots att jag vet om man gör något innan tävling funkar inte Lingon på planen.

Det börjar närma sig vår tur och när ekipaget före oss har gått färdigt går helt plötsligt ekipaget efter oss fram till starten och gör sig ordning. Så det blir lite tokigt. Sen när vi ställer oss i starten så frågar domaren om vi hoppar ett eller två plank. Så hon går fram för att sänka det men konstaterar att det går inte att ha lägre. Så blev lite ofokuserat där och sen blev jag osäker om vi fått startsignal eller inte så stod kvar tills domaren sa till mig att jag kunde köra när jag kände mig redo. Men då hade ju Lingon hunnit bli ofokuserad på riktigt. Men tyckte jag fick tillbaka henne och vi körde. Eller kanske rättare sagt försökte. Kändes som typ allt gick åt skogen och jag fick henne inte alls med mig. Kände för att ge upp både en, två eller hundra gånger men visste att i mitten av banan skulle snurren komma och då taggar hon alltid till och sen bara ett tag efter det kom hindret och det älskar hon ju. Men kändes förbannat skönt och komma i mål. Även om jag kände nu skiter vi i det här. Aldrig mer. Trodde verkligen vi skulle fått 0 poäng.

Blev chockad när jag såg på listan att vi fått 31 poäng. Så kände mig tvungen att stanna för att få protokollet oh se hur gick det till. Och det var nog skönt vi gjorde. För på denna tävlingen hade de domarens pris. Som gavs till någon som inte fått ett kvalificerande resultat men gjorde något speciellt i domarens ögon. Vi fick detta för mitt stora tålamod att jag inte gav upp utan försökte peppa igång henne. Så det var ju alltid kul.

Vet inte riktigt varför det blev så här idag. Men känns lite surt. Kanske blev det lite mycket tävlande den sista tiden. Vad vet jag.
Nu ska vi ta och fokusera på det lilla positiva delarna som fanns och fortsätta försöka...