Life tip from diddi

Just nu skriver jag min B-uppsats, som egentligen är tänkt att göras tillsammans med en kurskamrat. Men som vanligt har jag hamnat i den sitsen där jag får skriva den helt själv. Det är inte förvånansvärt när man går denna program (eller spelar nog ingen roll vad för program, livet för övrigt). Redan innan jag började sjuksköterskeprogrammet bestämde jag mig för att ta eget ansvar, oavsett vad som händer. Med andra ord: inga ursäkter och inget gnäll, haha, eller nja, lite kanske? Haha sålänge det inte överkonsumerar så är det över. Jag vill gärna dela mina erfarenheter från studietiden och ge en bild av hur det ibland kan se ut. det är däremot inte fel att gnälla i sig, men gör det inte till en vana bara. Det förstör bara för dig själv annars! Många universiteter har bara en C-uppsats, men vi har A-, B- och C-uppsatser inkluderade. Det tycker jag är positivt eftersom det förbereder oss väl inför C-uppsatsen. Men jag ska vara ärlig, jag har fått göra både A- och B-uppsatserna självständigt. Trots att det innebär mycket arbete ser jag det som en fördel. Att arbeta ensam innebär att jag inte behöver anpassa min vision efter någon annans, även om det också är en nackdel. Samarbete just i c uppsats är en viktig kompetens som jag kommer att behöva när det väl är dags för C-uppsatsen. På de flesta skolor skriver man uppsatserna själv, men jag misstänker att vår skola föredrar att vi arbetar i par för att undvika att behöva läsa igenom över 30 individuella uppsatser. Det är bara att anpassa sig. Dessa veckor har vi haft föreläsningar samtidigt som de har lagt in en tenta som börjar den 3 Jan. Det känns lite väl tajt inplanerat, särskilt eftersom många studenter i Östersund inte bor här och reser hem över jul. SJ:s biljettpriser är skyhöga under den perioden. Vanligtvis är det ca 300 kr till 800-1200 kr! Att lägga tentan så nära intill nyår istället för att planera den längre fram... make it make sense, haha. Nästa kurs börjar ändå inte förrän i MITTEN av januari. Jag planerade faktiskt att stanna och arbeta, under julen, men drog ändå ner i sista minuten. Men tillbaks till ämnet, vad jag egentligen vill säga är: förvänta dig inte att dina klasskamrater har samma drivkraft eller prioriteringar som du. Många går sina egna vägar, och det betyder inte bara att du ska tävla mot dig själv när jag säger att du bör lägga fokuset på dig och ditt utan också förstå att människor prioriterar olika saker i livet. Personen jag skulle skriva uppsatsen med har andra prioriteringar. Många hade nog blivit sura och klagat hos lärarna, men för mig känns det inte värt energin. Livet är orättvist ibland, och man kan inte alltid få som man vill. Det betyder dock inte att jag ska vara bitter och skapa problem, varken för honom eller för mig själv. Det är skönt att känna på så vis, en inre ro!   En annan sak jag vill lyfta är vikten av att hjälpa andra, om du har möjlighet. Det betyder inte att du ska offra din egen hälsa, men om du kan och det inte tar för mycket energi, så gör det. Jag har själv svårt att be om hjälp för att jag lär mig mer av att göra det själv. Det har format mig. Men med tiden har jag insett att vi alla kämpar lika mycket även om man har olika prioriteringar, if that makes sense? Alla vill klara sig, och du förlorar inget på att hjälpa någon annan. Om de lyckas och du inte gör det, betyder det inte att de är bättre än dig och vice versa.  Slutligen, lyssna inte på dem som sprider rykten och skrämmer upp andra om olika kurser och tentor. Det är inte första gången jag har påbörjat en kurs med förutfattade meningar om att den ska vara extremt svår, baserat på vad andra sagt. Exempelvis sjukdomslära, både del ett och två, har haft rykte om sig att vara väldigt svåra. Och missförstå mig inte, vissa kurser är enklare, andra svårare. Men hur du upplever en kurs är individuellt. Själv mådde jag inte alltid bra under dessa kurser, men jag använde det som motivation att fokusera ännu mer. Jag mådde inte bra pga att jag lät dessa rykten in, annars gick det flytande. Väldigt synd att jag lät det ta plats. Därför höll jag mig kring personer som var studieinriktade och undvek de som ägnade sig åt att sprida rädsla och negativa förväntningar. Det hjälpte mig att hålla fokus. Många gånger har jag valt att arbeta ensam för att kunna följa min egen rutin och inte mentalt tappa spåret. Och ibland är det okej att köra själv. Det betyder bara att du prioriterar dig själv, och det betyder definitivt inte att du ogillar personer bara för att du har ditt sätt att studera eller att fungera. Jag förstår att personer som delar med sig av sina rädslor och skräck har snarare mer interna konflikter hos de. Kanske är det ett sätt för de att må bra, det har absolut inget med dig personligt att göra. Jag har lärt mig att ta saker och ting mycket mer opersonligt. I början var det svårt, men med tiden som sagt så inser man att alla är precis som dig, mig och alla runtom. Var inte den personen som sprider skräck, utan var en teamplayer. Allt löser sig i slutändan och ni alla kommer att ta examen förr eller senare. Tänk på vart du lägger din energi på. Jag har börjat bli väldigt petig med vart jag väljer att lägga min energi på och vilka personer jag vill ha i mitt liv, men gör det ödmjukt och respektfullt, alltid!