Magasin
Slumpa blogg
Topplista

Vanliga frågor
Kontakta oss
Annonsera

Logga inStarta ny blogg
Logga inStarta ny blogg
  • Magasin
  • Topplista
  • Annonsera
  • Info
    • Vanliga frågor
    • Kontakta oss
    • Annonsera
    • Sekretessinställningar
    • Devote på Instagram
    • Devote på Facebook
  • Starta blogg
  • Logga in

Z23 en Camp med montenegriner från alla håll och kanter

Har glömt att berätta om min resa till Montenegro. Så här kommer en sammanfattning:   Jag och min kompis åkte upp till Montenegro, Budva. Ett handball camp där man fick uppleva mycket handboll och ett strålande väder med ett svalkande blått hav vid sidan.  70 handbollsspelare hängde med i svängarna.  Vi bodde på ett enormt stort hotell. Så stort så svettet rann från pannan när man skulle gå från rummet till havet. Vi pumpade musik varje dag och kväll. En enorm god stämning inne på rummet med en kall AC som tillägg.    Morgonpass varje morgon som en upppiggande känsla. Som alltid slutade att kroppen rann av svett. En bra start på morgonen.    Efter ett långt pass av mycket boll och lite rå, får äntligen vi svalka oss och känna på det sköna vattnet. Medan alla från campen badade i poolen njöt jag och Sofia i havet som två mätta fiskmåsar.   En lunch erbjöds varje dag. Samma upplägg dag efter dag. Fastän det, sjönk det ner i magen. Rejäla portioner med mycket sallad och lite snabba kolhydrater. Svenskarnas tallriksmodell jämfört med Serbernas var en klar stor skillnad.    Eftermiddagspass var på schemat. In princip alla pass under 7 dagar höll på montenegrinska. Vi var indelade i åldersgrupper. Där vi hamnade med bl.a. med 18-åringar med en kapacitet som gjort att de är med i juniorlandslaget i Montenegro. 20 montenegriner och 4 svenskar. En schysst grupp med många olika stilar inom handboll.    Kvällen bestod oftas med aktiviteter. Bl.a. med att lära sig vissa meningar på serbiska, hämta toapapper från hotellrummet och även gå en promenad ovanför stranden. Det roligaste av allt var att våra gamla tränare (H43 FA) som höll i aktiviteter och även höll koll på svenskarna. 15 svenskar i olika åldrar. Men höll mest koll på mig och Sofia (ironi).     Vi fick även en heldagsutflykt. Båtresa runt om bukten. En känsla av den varma vinden, skrattande läppar och ett gott humör när vi lärde montenegrinerna "sju sjösjuka sjömän" & "flagstångsknopppsoleringsmedel"    Efter flygresan hem, går man in på facebook och har minst 10 vänförfrågningar. Ett leende på läpparna och en trött kropp, slocknar ögonen sakta i ett minne av   Olivia levererar med bilder

Föregående inlägg

A world without you

Nästa inlägg

Världens bästaste liv har jag

Till bloggens startsida

890235