Söndagsångest

Söndagsångest. Det är ordet beskriver precis hur jag känner mig. Det är likadant varje söndag. Man vaknar och känner att helgen är slut, livet är slut och man vill bara dra något gammalt över sig och sova hela resten av veckan, tills det blir helg igen, eller i mitt fall- sova alla veckor som är kvar av grundskolan och vakna upp till ett underbart sommarlov. Tyvärr är jag väl medveten om att detta inte är möjligt. Men håll med mig om att det vore ganska fantastiskt? Om ni inte förstår hur jag kan känna ångest en dag man är ledig, ska jag förklara det för er: Man inser oftast att det gått ännu en helg utan att man fått något gjort, eller också har man gjort för mycket så man känner att man inte hinner slappna av och ta det lugnt. Denna känsla infinner sig alltid på söndagar, och hur den känns beror på vad man gjort under helgen. Något annat som bidrar till ångesten, iallafall idag, är vetskapen om att jag måste åka hem från denna underbara plats, Stockholm, och att när jag väl kommit hem är det bara att ta tag i atomfysiken och råplugga till provet på onsdag. Stress stress. Dessutom har jag ett dancehallpass ikväll, vilket borde vara något som jag ser fram emot, men istället är det tvärt om. Jag har riktig ångest över det faktum att jag måste stå på huvudet, idag igen! Känslan av att ställa sig på huvudet och veta att man kan trilla och slå ihjäl sig går inte att beskriva. Jag är helt vettskrämd hela tiden, och att stå där och shaka är verklligen det äckligaste och läskigaste jag någonsin gjort. Det kanske inte låter så farligt, men jag lovar er, DET ÄR HEMSKT!!!   Så ja, jag kan dra slutsatsen att den här söndagen är precis som alla andra. Man vaknar upp på morgonen och ångestkänslan finns där. Nu  ska jag iallafall försöka göra något åt den här dagen, jag kanske bloggar mer senare.   Tills dess råder jag er att akta er för änder, de kan vara ganska aggressiva. // Amanda