Who ya gonna call? GHOSTBUSTERS.

God förmiddag. Jag har faktiskt redan varit vaken i ett par timmar. Surfat runt på internet. Läst nyheterna. Lyssnat på musik. Ja, allt sådant där som man brukar göra när man precis har vaknat. Gårdagens sittning var toppen. Helt okej mat och trevligt sällskap. Klubben efteråt var sådär. Det var visserligen mycket folk, men musiken var rätt kass och det var varmt som i en bastu. Dansade runt i ett par timmar innan det blev dags att dra sig hemåt. En kursare och jag tog sällskap in till stan och sedan gick jag den sista biten hem själv (förlåt, mamma, men jag kunde inte gärna ta en taxi när jag typ redan var hemma).   Det enda som var läskigt med att gå den där sista biten var att passera kyrkogården. Den var mörk, öde och tyst och jag har livlig fantasi. Jag var tvungen att gå svinfort så långt ut på trottoaren som möjligt och med blicken stelt stirrande framåt. Om jag hade sett minsta lilla rörelse från kyrkogården hade jag nog avlidit. På riktigt. Den rationella delen av mig säger att det inte finns några spöken/andar/något övernaturligt, men samtidigt kan jag inte inte tro på det. Det finns så mycket som människor i min närhet har berättat. Sedan vill jag nog att det skall finnas något mer och kan inte låta bli att fascineras av spökfotografier:   En gruppbild fotograferad 1919 där en flygare (Freddy Jackson) som avled i en olycka två dagar innan bilden togs skymtar i bakgrunden (översta raden, fjärde från vänster). Foto: Okänd, 1919   The Brown Lady - Ett av de mest kända fotografierna föreställande spöken.  Foto: Captain Provand och Indre Shira, 1936.   I baksätet skymtar man vad som sägs vara mannen i framsätets svärmor. Fotot togs efter ett besök vid svärmoderns grav. Foto: Mabel Chinnery, 1959   Sjukt intressant och aningens läskigt. Frågan är om de är verkliga eller inte?   Klart slut.