Släppa Väder – Lydia Davis

3. Det är en väldigt kort novell som skildrar en vardaglig men pinsam situation. Vad skulle du säga att novellen handlar om på djupet- vad är dess tema? Temat i novellen ses i kvinnans inre monolog. Hon överanalyserar fisen och kommer fram till att hon inte kan komma ur situationen; det är hopplöst. Antingen var det mannen, och då vore det pinsamt för honom om hon skyller på hunden. Eller så var det hunden, och då tror mannen att det var hon. Oavsett vad hon gör kan hon inte skylla ifrån sig utan att hon skämmer ut sig framför mannen. Hela situationen hade kunnat undvikas om kvinnan inte övertänkte vad som hänt. Mannen, som uppenbarligen redan är obekväm, blir bara mer obekväm av hennes tystnad. Hade hon fortsatt tala och brutit tystnaden hade situationen inte blivit lika stor och obehaglig för dem båda. Utifrån detta kan man alltså säga att temat är att man inte ska överanalysera. Låt bara saker hända, ty vad är det värsta som kan hända? Att prata om situationen hade gjort det hela mycket mindre pinsamt – vi är beroende av varandra för att överleva och utvecklas. När hon tänkte själv var hon förvirrad, men hade hon bara frågat eller skrattat bort situationen hade det inte varit lika pinsamt.   4. Vilka personer förekommer i novellen? Hur framställs de och vad får vi veta om deras förhållande till varandra? Det finns tre karaktärer i denna novell: en kvinna, en man och en hund. Novellen berättas från ett tredje persons perspektiv med kvinnan i centrum. Det finns inga personbeskrivningar om karaktärerna, men vi får reda på att mannen är en besökare hemma hos kvinnan och att hunden tillhör henne. Både mannen och kvinnan verkar blyga och nervösa. Det verkar inte som att de känner varandra särskilt väl. Citatet ”hennes besökare, som var ganska spänd, satt djupt nersjunken i en låg fåtölj” påvisar att de är obekväma och nervösa i varandras sällskap. På så vis förstår vi att de inte har en nära relation. Dessutom visar hela situationen att de är väldigt spända: kvinnan överanalyserar och oroar sig i en inre monolog om något så simpelt som att släppa sig, som i en relation där båda parter känner varandra väl inte är något att skämmas över.