Älskar mina konversationer vid matbordet ibland.

Vi gick från att prata piercingar till att hela livet är en konspiration.    Jag började prata om att jag ville töja mina öron och pierca mig i läppen. Och såklart kommer den vanliga reaktion från ens föräldrar ''Neeej! Gud, det får du göra när du är 18''.    Liksom, är det någon skillnad från när jag är 18 eller 14? Det skiljer 4 år.   Man frågar dem sen varför man inte får göra det: ''Det behöver jag inte säga! Du får göra det när du är 18.''   Så då säger jag typ: ''Men snälla, säg varför jag inte får göra vad jag vill med min kropp.''   Då säger dem något i still med ''Det är farligt! Du kan få alla möjliga infektioner osv.''   Jag: ''Jag kan få cancer av att dricka läsk, det får jag göra endå. Jag kan bli överkörd när jag är ute, jag får endå vara ute. Jag kan få cancer av solljus, endå tvingar ni ut mig. Jag kan dö av det mesta, då är det väl lika bra att jag tar livet av mig så ni slipper oras er så mycket som ni säger att ni gör?''   Dem: ''Men ge dig nu, du får pierca dig när du är 18.''   Jag: ''Men vad gör det er om jag piercar mig? Ingenting.''   Dem: *Byter samtalsämne*   Min bror: ''Emma akta! Satelit strålarna utsöndrar farlig strålining. Vi måste täcka huset av aliminuim så dem inte kommer åt oss.   Jag: ''Ja! Staten spionerar på oss.''    Bror: ''Vi kan inte lita på något längre, dem styr allt.''   Mina föräldrar: -_-   Liksom, det gör väl för i helvete inget om jag piercar mig? Det är min kropp och jag borde kunna bestämma över den. Men nej, den ägs av staten. Som allt annat.    Vi har ingen fri vilja.