Watch me lose myself

tatuerar mig själv (för jag har inte råd), är full oftare än kroppen och plånboken orkar, blundarblundarblundar för allt jag känner tänker ser, blöder två liter näsblod, gråter två liter tårar, allt är suddigt i kanterna som ifall det vibrerade men inget har någonsin varit så stilla som nu   och mest av allt tänker jag på: hur andra beskriver mig för sina vänner? (som om de skulle göra det men ni fattar) kalla perfekta vodka tonics hur detta året kommer se ut när jag tänker tillbaka på det om typ fem år att jag faktiskt tänker att det finns en framtid så långt som fem år bort dig fastän jag har förbjudit mig från just det tex vad tänker du herregud alla går att läsa lättare än pixieböcker utom du hur förhållandevis lite jag har craveat flykt på sistone liksom hellre trygg i någons armar än andfådd på ett tåg vilket alltid var mitt förstahandsval förut?? hur det alltid verkar finnas en "du" oavsett hur viktig hen är då? (vill ju mest bara att "jag" ska spela roll i mitt liv också men det kanske kommer, kanske släpper jag in mig själv i den här röran snart)   all luft smakar kyla snälla skynda dig hit för jag saknar din famn mer än vad jag får och börjar jag längta kommer allt bli ett helvete igen för min längtan verkar vara det äckligaste som finns att döma av hur många den har skrämt bort   jag hoppas ju i onödan men nu är jag i alla fall medveten om orimligheten