Jag känner ingenting

Och jag hatar  hur jag stöter bort alla som ser något värde i mig hur jag blir när någon faktiskt ser mig i ögonen på ett snällt sätt hur jag testar er acceptans genom att vräka ur mig info om hur dum jag är hur jag ser när det är dags att lägga av men fortsätter för att förstöra för mig själv hur omöjligt det är allas oförstående ögon att sånt aldrig spelar någon roll för någon annan än mig att behöva vara utan er att jag tackade nej att du aldrig kommer fråga igen att jag blir världens dummaste och drygaste och tråkigaste i ditt sällskap varenda sak jag någonsin har gjort varenda sak jag någonsin har sagt varenda sak jag någonsin har tänkt men mest av allt hatar jag den här jävla stan       och tiden i stockholm var den bästa i hela mitt liv så det är inte ens lönt att försöka göra något som kan mäta sig med det hädanefter