Everyone wonder where the good times go

LEVER OCH FRODAS   Sedan jag kom hem har jag 1. Ätit 2. Ätit 3. Ätit tills jag höll på att spricka 4. Ätit lite mer 5. Duschat 73 ggr 6. Sovit och älskat min säng ömt herre har aldrig saknat något som jag har saknat den 7. Brukat internet like a junkie     Idag åt jag tex "citron" och parmesanpasta+avokado+vattenmelonslush tillsammans med mina fina vänner he he he he åt inte alls själv framför ett avsnitt av keeping up with the kardashians he heh he hhehe          Sedan har jag 2 engångskameror att framkalla 4 u guys när jag väl orkar vistas utanför hemmets lugna vrå blabla förvänta er mycket underexponerat since min jävla hultsfredskameras blixt var sönder kill me quick... Får la skriva lite mer om konserter och speciella händelser i samband med det idek     Det går så oerhört fort att stryka bort de regnblandade tårränderna på skinande, fina minnen. Glömma missade band för att man inte orkade möta en enda människas genuint lyckliga blick. Glömma två tusen skott i hjärtat gång på jävla gång medan smutsiga händer kämpar för att dra sig upp över ytan av oceanen ens egna misslyckade hjärna skapar. Polera den kristallklara uppenbarelse som skulle bli hultsfred, hur jävla awful och skitkul och redan suddigt det var. Men att få hålla händer, förstöra röster, förlora sig själv i publiken och till musiken, krocka med tänder, struntastruntastrunta i allt, känna duggregnet men ej den tillhörande nedstämdheten över det, viska hemligheter och skratta tills en nästan kräks etc känns ganska fucking okej. Jag lever.