Varför har en del människor så svårt att njuta av livet?

Jag vet inte vad det är med en del människor, men det känns som en del människor har väldigt få intressen. Jag vet inte om det beror på penga-brist eller allmänt ointresse. Varför är det så svårt med spontanitet och livsglädje? Jag älskar till exempel att dansa, och hade min fästman Staffan inte haft en vänstersidig förlamning på grund av sin stroke så vet jag att han hade dansat med mig. Jag har känt mig sviken av livet på något sätt. Jag har känt det som att ingen lyssnar på mina behov för att de är inte lika mycket värda. Allt jag anser om vissa saker och tycker om att göra är fel. Nästan alla i min omgivning har avfärdat saker som jag har föreslagit som barnsliga och orealistiska eller "för dyra". Jag visste inte att vissa grupper fick gratis "gräddfil". Vart tillhandahålls de förmånerna om jag får fråga? Betalar socialen för dessa människor, eller vad? Jag ber så mycket om ursäkt för att ha sex och äta är bland de tråkigaste jag vet just nu. Jag upplever det mer som ett stressmoment just nu. Sedan hatar jag offentliga gym, för att jag tycker att hygienen är usel på de flesta av dem. Sedan har jag lite svårt för människorna där eftersom jag tycker att de är lite för "närgågna" och inte av "den sort" jag föredrar att umgås med. Jag vill umgås med lite mer eleganta människor. Tack! Kevin Klines rollkaraktär Garry Essendine i Broadway föreställningen "Present Laughter" symboliserar gammaldags elegans som jag föredrar.Exempel på elegant tilltugg; Rött vin och vitlöksbröd. Mediterranean style! Sedan älskar jag brieost och choklad också. Jag är ingen asket, och jag svälter mig inte utan jag unnar mig av livets goda och får mycket vardagsmotion. Sedan kommer jag att återgå till dansen igen nästa år på grund av pandemin så har jag inte kunnat träna någon dans över huvudtaget nästan. Konstigt att det kändes som om majoriteten av min omgivning levt såhär; Antingen hade de ät-orgier, eller så svalt de. Ordet "lagom" eller "mittemellan" fanns uppenbarligen inte i ordlistan eller på agendan för en del.OBS! Detta är inte menat att kritsera någons livsstil på något sätt. Detta är en lektion i hur mitt kynne fungerar. Jag är en person som för vissa individer som inte känner mig kan uppfattas som känslokall och "kort i tonen". Detta kan delvis stämma, men det är bara en liten del av min personlighet. Jag uppskattar bara om man inte går för mycket i min sfär. Jag uppskattar om min personliga integritet inte kränks. Det värsta jag vet är folk som ska "korsförhöra" mig om saker som jag anser "personliga". Till er säger jag: Skaffa ett liv! Annars är jag en väldigt passionerad och hängiven kvinna. Men känner jag mig kränkt eller ogillar jag någon så låter jag folk veta. Så förväxla aldrig direkthet med uppkäftighet eller elakhet.