Sitter på mitt kontor och tänker!

Ibland tänker jag ofta på hur framtiden kommer att gestalta sig. Ibland undrar jag om jag någonsin kommer att finna mig till ro. Jag känner mig mest rastlös och irriterad och känner bara till en stadig punkt i mitt liv och det är i min kristna tro och i min fästman Staffan givetvis. Han är faktiskt egentligen den enda som har behandlat mig värdigt. De flesta har behandlat mig som "skit" ärligt talat.