Nyss hemkommen från Stockholm, och det känns skönt!

Nu var man tillbaka till den "gråa vardagen" igen, och det känns skönt. Tro det eller ej, även om det var trevligt att vara en vecka i Stockholm och besöka min fästman Staffan igen, så känns det skönt att vara tillbaka i "verkligheten". Visst har man kanske inte världens "glammigaste" jobb, men trivs ändå. Jag har något att göra, och känslan av att ha gjort en "god affär" räcker gott. Jag är tacksam för att jag får vara frisk, och att jag fungerar som jag skall. För det mesta fungerar det, jag har en liten ful ovana "att dagdrömma" ibland. Det är allt. Men en dröm ger tanken vingar sägs det, och vem vet. Jag har egentligen bara en önskan och det är att Staffan ska kunna fungera normalt igen, och bli fri ifrån sviterna från sin stroke. Det är inte rättvist när vissa människor drabbas. Det känns verkligen som om dåliga ting drabbar goda människor.