När allt kommer omkring

Ibland har jag märkt att många människor grubblar mycket över noll och ingenting. Är jag älskad? Kommer jag att få det jag önskar? Kommer jag att trivas på det nya jobbet? Kommer jag att träffa dröm-killen? Vad ser jag själv när jag vaknar på morgonen. Jo, jag ser en vanlig tjej som heter Alexandra som gör väldigt vanliga ting. Hon går till jobbet. Hon älskar att läsa, dansa, måla, skapa, inreda och shoppa. Hon är för det mesta glad, men kan bli vansinnigt arg om hon blir trampad på tårna. Likaså om hon blir kränkt eller sårad. Hon har blivit det vid några tillfällen. Hon kanske emellertid har överskattat sin förmåga, men ibland måste man tänka på att avancera. Ibland har jag gjorde folk besvikna, men det är inte lätt när man mår dåligt. Att tampas med sjukdom och sorg i kombination har inte varit lätt. Jag funderar ibland på hur vissa saker hade kunnat vara om inte annat kommit emellan. Vad hade hänt om Staffan hade fått vara frisk? Vi hade säker varit på resande fot, och njutit av livet. Vi hade kanske shoppat ihop, kanske i Paris eller Tyskland. Vad hade hänt om jag hade fått lov att göra som jag velat? Jag känner att jag inte alltid fått den frihet jag har önskat. Varför har min omgivning varit så krävande och elak emot mig? Vad gjorde jag för fel? Varför jag alltid vald? När kommer omkring så kanske jag kommer att tacka livet för att jag aldrig kommer att ta något för givet.