Måndag hela veckan känns det som

Vardagslunken infinner sig och jag glädjer mig över att det är dans i Borås Stadspark på fredag och lördag. Då har jag lite att se fram emot när vardagen känns förutsägbar och lite trist. Jag fick nämligen frågan av min kollega Niklas Hedelin i morse varför jag såg så lycklig ut. Förvisso kan ingen av mina kollegor påstå att de har sätt mig deppig någon gång, även om jag borde emellertid ha haft anledning att vara det. Jag kom ihåg att jag var väldigt lågmäld efter det att jag fick avliva mina katter Doris och Sasha efter att de insjuknat i cancer, då var jag riktigt nere. Likaså när jag trodde att de inte kunde bli värre, så kort efter det att jag och min älskling Staffan hade blivit ett par år 2017 så åkte han på en stroke, som han fortfarande vårdas för. Höger hjärnhalva drabbades och den vänstra halvan av hans kropp förlamades. Nyheten kom som en chock för mig. Vi som planerade att spendera en vecka i Kristianstad tillsammans. Och jag som tänkte att överraska honom med en Hugo Alfvén-konsert. Den dagen svepte jag tre öl och en Jägermeister för att kunna sova ordentligt. Jag kan villigt erkänna att jag åt inget på tre dagar efter den händelsen, annat än lite digistive-kex och Philadelphia-ost. Det var en händelse som skakade om mig rejält uppifrån och ner, jag kände mig genast fem år äldre i snitt. Jag hade faktiskt kunnat förlora honom. Han var en hårsmån ifrån döden om inte hans syster Cecilia hade anat onåd åkt dit från Knivsta och hittat honom. Jag tackar Gud för att det finns änglar där ute. Dessa gör livet lite lättare när det känns som måndag hela veckan, när vardagsstressen infinner sig. Hugo Alfvén mannen bakom verk som "Festspel" och "Midsommarnattsvaka".