Krönikan: Därför kommer jag aldrig att tycka synd om någon

Det finns mängder av människor därute som säkert upplever fattigdom och misär därute. Det talas om arbetslöshet och långtidssjukskrivningar som eskalerar i höjden. Vart är vi på väg i "Fattig-Sverige"? Jag vet inte om jag skall skratta eller gråta. Jag vet vara att jag kommer aldrig att tycka synd om vissa människor. Vissa människor förtjänar att bli illa behandlade på grund av sina beteendemönster. Alltid är det samma människor som är panka. Alltid är det samma människor som behöver hjälp. Det jävligaste är att de anser aldrig att de har något eget personligt ansvar utan det är alltid alla andras fel. Det största problemet är inte vart någon bor eller ifrån vilken socialgrupp de kommer utan att färre och färre måste försörja fler och fler. Jag själv känner också väldigt stor press på mig i just detta ämne. Jag upplever också väldigt stor ovilja att sätta mig in i folks behov eftersom jag känner att det inte alltid är ömsesidigt. Med andra skall en relation vara för ojämn. Samtliga av dessa människor hade kunnat få riktigt bra liv egentligen om de inte varit så lata och bekväma och förlitat sig på sin omgivning. Tänk hur bra deras liv hade varit. Många av dem borde levt efter devisen: "Om man väljer ett beteende, så väljer man ett resultat." Till exempel om du aldrig dejtar, eller vågar fråga den där tjejen eller killen om han eller hon vill med på något så kommer du att förbli ensam. Jag har aldrig varit rädd för att ta ett: Nej! Jag ser det bara som början på något nytt. Med andra ord, innan ni tycker synd om folk; Ta reda på fakta innan! Har du hela bilden klar? Personen kanske inte säger orden i dess rätta betydelse.