Konsten att gå utanför; "komfort-zoonen" (Dags att skrota "olik-o-fobin"!)

Det är ganska skrämmande egentligen. Det känns som om väldigt många älskar att leva i en falsk, "trygghets-zoon". Jag själv upplever att svenskarna är oerhört fega ibland. Det är kanske därför de faller offer för vissa typer av människor hela tiden. Det är nämnligen väldigt enkelt att gå och förstärka vad någon annan vill höra, och prata om ett liv man vill ge någon kontra ett liv man kan ge någon. Jag personligen uppskattar ärliga fiender framför falska vänner. Jag uppskattar kort och gott att man är ärlig. Men emellertid så är folk idag oerhört lata och bekväma. De vill inte gå den extra milen för att få något. Jag anser att man bör göra "det lilla extra" ibland. Jag vet att jag själv har en tendens att tröttna på saker när saker inte är någon passion för mig. Jag har till och med sagt rakt upp ansiktet på folk att har ogillat dem. Jag kan säga att jag själv kan lätt känna mig förolämpad om man "trampar" på min integritet. Ett exempel när folk ställer frågor utan orsak. Om jag ställer en fråga om något så är det för att jag vill veta något så att jag kan ta bladet från munnen, och utföra en handling som relaterar till frågan. Med andra ord jag är väldigt handlingskraftig, när jag är ärligt intresserad av något eller någon. Med andra ord jag hatar halvdanna jobb. Jag anser att det är bättre att lova mindre och hålla mer med andra ord. Jag har själv varit tvungen att tacka nej till både det ena och det andra ibland. Ibland har jag inte haft råd. Ibland har jag inte varit på humör. Ibland har jag varit upptagen med annat. Ibland har jag bara varit allmännt ointresserad. Men en sak är säker jag har sällan eller aldrig gjort något som varit bekvämt. Jag kan komma ihåg att jag har gjort mycket emot min vilja och mått jättedåligt i har aldrig respekterats i samma höga grad som andras. Jag har nästan alltid blivit "vald", och aldrig fått välja själv. Detta har varit enormt frustrerande många gånger. Jag anser att jag är lika mycket värd som alla andra, och mina behov ska respekteras i samma höga grad som alla andras. Jag kan ge typ-exempel på vad dessa människor verkar ha haft som gemensamma nämnare:1. Aldrig varit förälskade: Vad jag har kunnat utröna så har de valt partner utifrån bekvämlighetsfaktorn och inte efter känsla. Jag hörde ofta termer som; -"Han bodde granne med mig!" Eller: -"Han gick i min brors klass." 2. Umgåtts för mycket utanför "den andra ligan":Vill man ha efterföljare, så får man ta en "av sin egen sort". Jag har säkert sagt det förut. Men har man svårt för att vissa individer får mycket uppmärksamhet så; Håll sig borta! 3. Lidit av "olik-o-fobi":Självklart ger delad glädje dubbel glädje! Men respekterar man varandra och varandras olikheter så har man ju mer att upptäcka. Till exempel: "Istället för att kritisera varandra, så inspirerar man varandra." Dejtar du en tjej som sysslar med dans, så bör man engagera sig . Man behöver kanske inte dansa, man kan ju titta på." Detta är bara ett av många exempel på vad man kan göra!Med andra ord:Trött på jobbet? Dags att byta eller plugga! Anser du dig tagen för given? Säg ifrån eller byt umgänge!